Tuvig blåstjärna

Scilla amoena L.

Himmelblå Skilla Liebliche Sternhyazinthe

Tuvig blåstjärna Beskrivning. Tuvig blåstjärna är en lågväxt lökväxt som bildar små tuvlika grupper. Bladen är smala och det utgår fyra eller fem blad från varje lök. Tuvig blåstjärna blommar i april-maj, blommorna är nästan upprätta och sitter tre eller fyra tillsammans på tämligen långa skaft. Varje blomma har ett litet stödblad. Kalkbladen är violettblå.
Tuvig blåstjärna är mycket lik arten rysk blåstjärna (S. siberica) vilken dock växer enstaka, har rent blå, nickande blommor och endast två eller tre blad från varje lök. Den tredje arten i släktet, tidig blåstjärna (S. bifolia) har två eller tre blad från varje lök, korta blomskaft, samt saknar små stödblad vid basen av blomskaften.

Tuvig blåstjärna Utbredning. Tuvig blåstjärna förekommer sällsynt naturaliserad i Sydsverige. Den växer i parker och på annan slags kulturmark. Första fynduppgift. Arten uppges som förvildad redan under 1800-talet, men uppgifterna är osäkra och man anser att det kan vara arten rysk blåstjärna (S. siberica) som åsyftas (Hylander 1971).

Användning. Tuvig blåstjärna odlas ibland som prydnadsväxt.

Etymologi. Artnamnet amoena kommer av latinets amoenus (förtjusande) och betyder 'mycket vacker'.

Familj: Hyacinthaceae
Släkte: Scilla

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 2000

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/hyacintha/scill/scilamo.html
Senaste uppdatering: 10 juli 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg