Italiensk blåstjärna

Hyacinthoides italica (L.) Rothm.

Vetenskapliga synonym: Scilla italica L.

Italiablåstjerne Italiensk Skilla Italian Bluebell

Beskrivning. Italiensk blåstjärna är en medelstor, flerårig ört. Stjälken är bladlös och blir omkring tre decimeter hög. Bladen blir lika långa som stjälken och är en knapp centimeter breda. Italiensk blåstjärna blommar i maj-juni, blommorna sitter i en ganska tät, pyramidlik, allsidig klase och har två smala stödblad. Kalkbladen är en halv centimeter långa, ljust blåvioletta och nästan stjärnlikt utbredda. Ståndarna sitter vid basen och de är inte sammanväxta med kalkbladen.
Italiensk blåstjärna karaktäriseras av ljust blåvioletta blommor i mångblommiga pyramidlika klasar, samt att varje blomma har två smala stödblad. De två andra arterna i släktet klockhyacinter (Hyacinthoides) har klockformade blommor med bakåtböjda kalkblad.

Utbredning. Italiensk blåstjärna förekommer sällsynt naturaliserad i Sydsverige, den växer på kulturpåverkad mark. Arten hör hemma i Sydeuropa. Första fynduppgift som förvildad är från Lund, Skåne och publicerades av Retzius i Kongliga Vetenskapsacademiens Handlingar år 1769, men då under namnet Scilla bifolia (Hylander 1971).

Användning. Italiensk blåstjärna odlas som prydnadsväxt och kan ibland förvildas.

Etymologi. Artnamnet italica kommer av latinets Italia (Italien) och betyder italiensk.

Referenser

"Ornithogalum nutans. S. N. 243. Växer i Lund i Tobaks-landen tillika med Tulipa sylvestris, Ornithog. umbell. och Scilla bifolia."

Ur Anmärkningar vid Skånes Ört-Historie av A. J. Retzius (Kongliga Vetenskapsacademiens Handlingar 1769)