|
Beskrivning. Stor vårstjärna är en
vårblommande ört med stora blekt violettblå blommor.
Stjälken är omkring två decimeter hög, med två
blad vid basen. Bladen är linjära, rännformade och omkring
en centimeter breda. Stor vårstjärna blommar i mars-april,
blomställningen är ogrenad eller sparsamt grenig och har vanligen bara en
eller två stora, upprätta blommor.
Blommorna kan bli upp till fem centimeter
breda och har blekt violettblå eller rosa kalkblad med vitaktig bas,
även mot slutet av blomningen är kalkbladen stjärnlikt utbredda
och något tillbakaböjda i spetsarna. Ståndarsträngarna
är vita, breda och rörlikt ihopstående kring stiftet.
Stor vårstjärna ser speciell ut med de långa, bleka kalkbladen.
De båda andra arterna,
vårstjärna (C. forbesii) och
liten vårstjärna (C. sardensis),
är mer rikblommiga med mindre och mörkare blå blommor.
Utbredning. Stor vårstjärna odlas ofta
som trädgårdsväxt och förekommer förvildad
och naturaliserad på många
håll i Syd- och Mellansverige, vanligen påträffas den i
gräsmark och parker i närheten av bebyggelse. Arten hör
ursprungligen hemma i Turkiet.
Första fynduppgift saknas, men eventuellt kan det fynd
från Landskrona, Skåne som publicerades av A. Nilsson i
Botaniska Notiser 1963, åsyfta stor vårstjärna.
I artikeln anges dock fyndet som Chionodoxa luciliae hort. vilket gör
att det är oklart om det är denna art eller arten
vårstjärna (C. forbesii).
Etymologi. Artnamnet luciliae är uppkallat efter
Lucile Boissier (1822-1849). Hon var gift med den schweiziske botanisten
E. Boissier som var den som beskrev arten och gav den dess vetenskapliga namn.
|
Familj: Hyacinthaceae
Släkte: Chionodoxa
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
|