Bågsäv

Scirpus radicans Schkuhr

Bogesevaks Bølget Kogleaks Juurtokaisla Wurzelnde Simse

Beskrivning. Bågsäv är ett oftast högväxt halvgräs med krypande jordstam. Stråna har talrika blad och är upprätta, men kan med tiden bli båglikt nedböjda mot marken. Bladen är mörkgröna och ungefär en centimeter breda. Axsamlingen är yvig och rikt grenig med talrika ax. Axen är långsmala, mångblommiga och sitter enstaka på släta axskaft, men är ofta deformerade. Kalkborsten är släta och blir med tiden krokiga och ihoptrasslade. Bågsäv saknar utlöpare men bildar ändå bestånd genom att det från stråets leder, och från vecket av axsamlingens stödblad, bildas sidoskott hos vilka toppen är omvandlad till en groddknopp som kan slå rot då stråna böjer sig mot marken. Groddknoppen är en omvandlad, steril axsamling.
Bågsäv är mycket lik skogssäv (S. sylvaticus), med den senare skiljer sig genom förekomsten av underjordiska utlöpare och äggrunda ax som sitter gyttrade på sträva axskaft, samt genom raka sträva kalkborst.

Utbredning. Bågsäv är sällsynt och växer vid sjöar och åar, helst vid sådana vatten där vattennivån ändras och naken jord blottas. Arten förekommer i Mellansverige, från Värmland och Dalarna till Uppland. Första fynduppgift är från Råda i Värmland och publicerades i Botaniska Notiser 1897 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet radicans kommer av latinets radix (rot) och betyder rotslående, vilket syftar på de groddknoppsartade sidoskotten.

Referenser

"Fil. Kand. HERMAN NILSSON demonstrerade exemplar af Scirpus radicans SCHKUHR, insamlade i Råda i Vermland af Herr HERMAN A. FRÖDING och inlemnade i Lunds botaniska förenings byte under namn af Sc. silvaticus. Misstaget hade upptäckts af Stud. O. HOLMBERG, som vid jemförelse med norska ex. af Sc. radicans funnit öfverensstämmelse i karakterer."

Ur Lunds botaniska förenings förhandlingar (Botaniska Notiser, 1897)