SävSchoenoplectus lacustris (L.) PallaVetenskapliga synonym: Scirpus lacustris L.
| |
|
Utbredning. Sjösäv finns i hela Sverige och är vanlig överallt utom i landets norra delar. Den växer bara i sötvatten, medan blåsäv (S. tabernaemontani) huvudsakligen återfinns i bräckvatten. Nyman (1868) har en målande beskrivning av sävens växtplats: "Den växer gerna der vattnet är så djupt, att det icke kan bottenfrysa, och den uppträder vanligen så talrikt och i så täta massor att den bildar på vattnet riktiga små skogar, i hvilka vinden leker då den under sin gång kröker den böjliga Säven, med hvars mörka strån Svärdsliljan gerna blandar några lysande gula blommor". Första fynduppgift är från 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920). Användning. Säv har bland annat använts till taktäckning och även till att fläta mattor, tunnbindare utnyttjade stråna för tätning. Stråmärgen kunde torkad och malen nyttjas till nödbröd. Linné berättar i Flora Lapponica 1737 om hur stråna utnyttjades som simdynor, han skriver att "Emedan stjälkarna äro svampiga, kunna de, sedan de afskurits, med största lätthet flyta på vattnet. Därför bruka gossar i Sverige sammanbinda dem till knippor, med hvilka de kunna hålla sig uppe, så att de ej sjunka, under det att de söka lära sig simma." (i svensk översättning av T. M. Fries, 1905). Etymologi. Artnamnet lacustris kommer av latinets lacus (sjö) och syftar på växtplatsen. |
Familj: Cyperaceae Släkte: Schoenoplectus
"Så sjungen, sjungen sorgsång, Ur Säf, säf, susa av Gustaf Fröding (Nya dikter, 1894)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/cypera/schoe/scholac.html
Senaste uppdatering: 28 oktober 2005
Ansvarig för denna sida:
Arne Anderberg