Tuvull

Eriophorum vaginatum L.

Svenska synonym: hadd, tuvdun, tuv-ängsull

Torvull Tue-Kæruld Tupasvilla Hare's-tail Cottongrass Scheiden-Wollgras

Beskrivning. Tuvull är ett tätt tuvat halvgräs med ett ensamt toppställt ax. Strået är tre till fyra millimeter tjockt och har upptill en tydligt vidgad bladslida utan bladskiva, vid basen är de omgivna av rödbruna bladslidor. Bladen är mycket smala, nästan trådlika. Axet har rent vit ull och axfjällen är hinnartade, gråaktiga och genomskinliga.
Tuvull kan förväxlas med myrull (E. brachyantherum) som också den växer i tuvor och har ensamma ax, myrull har dock vanligen gulaktig ull och svartgrå axfjäll som inte är genomskinliga. De två arterna kan också bilda hybrider. Arterna polarull (E. scheuchzeri) och rostull (E. russeolum) har också ensamma ax men växer inte tuvor.

Utbredning. Tuvull är en av de vanligaste arterna i släktet och är vanlig i hela landet, utom på Öland och Gotland där den är sällsynt. Den växer oftast i vitmossa i näringsfattiga myrar. Arten dominerar ofta markvegetationen på mossar men är också vanlig i små fuktsänkor i hällmarkstallskog. Första fynduppgift publicerades i Bromelius Chloris gothica år 1694 (Nordstedt 1920).

Användning. Retzius (1806) skriver att den använts som ängsull (E. angustifolium).

Etymologi. Artnamnet vaginatum kommer av latinets vagina (slida, skida), och betyder slidbärande. Namnet syftar på den övre vidgade bladslidan på strået.

Referenser

"Den djupgröna skogsmattan rullas ut i ändlösa våder över berg och dal, och mot denna bottenfärg avtecknar sig myrarna som gråvita strimmor; det är tuvullens miljoner av vita ulltottar, som kommer dem att skimra så ljust."

Ur Skogland och fjäll av Carl Fries (1967)