Rostull

Eriophorum russeolum Fr. ex Hartm.

Vetenskapliga synonym: E. intercedens H. Lindb., E. medium Andersson, E. rufescens Andersson, E. russeolum scheuchzeri (ssp. rufescens)
Svenska synonym: rost-ängsull (ssp. russeolum), lappull, lapp-ängsull (ssp. rufescens)

Brannull Rust-Kæruld (ssp. russeolum), Laplands-Kæruld (ssp. rufescens) Ruostevilla

Rostull Beskrivning. Rostull är ett halvgräs med krypande jordstam. Stråna sitter enstaka och är tunna, bara upp till en och en halv millimeter tjocka, och har rödbruna bladslidor vid basen. Bladen är smala och rännformade. Axen sitter ensamma i toppen av strået, de är något avlånga och har vanligen gul- eller roströd ull, sällan rent vit. Axfjällen har hinnartade kanter. Rostull delas ibland upp i två underarter, huvudunderarten rostull (ssp. russeolum), har ett omvänt äggformat ax, axfjäll med bred hinnkant, samt långa ståndarknappar som är omkring två och en halv millimeter. Underarten lappull (ssp. rufescens (Andersson) Hyl.) har ett mer rundat ax med smalt hinnkantade axfjäll, samt kortare ståndarknappar som är omkring en och en halv millimeter långa. Den sistnämnda betraktas ibland som en hybrid mellan rostull och polarull (E. scheuchzeri).
Rostull är lätt att känna igen på sina oftast gul- till roströda ax som sitter ensamma i stjälktoppen. Arten myrull (E. brachyantherum) har också ofta gulaktiga ax men den växer i tuvor och ullen har en mer blekt gulvit färg.

Rostull Utbredning. Rostull är ganska ovanlig och finns bara i de nordligaste delarna av Sverige. Den växer främst på myrar och längs stränder, men kan även påträffas i landsvägsdiken. Första fynduppgift är från Karesuando, Torne Lappmark och publicerades i Hartmans Handbok i Skandinaviens flora år 1838 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet russeolum betyder rodnande och syftar på ullens färg (Odhner 1963).

Familj: Cyperaceae
Släkte: Eriophorum

Norden (ssp. russeolum)
Norden (ssp. rufescens)
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/cypera/eriop/eriorus.html
Senaste uppdatering: 25 augusti 2011
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg