Myrull

Eriophorum brachyantherum Trautv. & C. A. Mey.

Vetenskapliga synonym: E. callithrix auct., E. opacum (Björnstr.) Fernald
Svenska synonym: myr-ängsull

Gullull Smuk Kæruld Himmeävilla

Beskrivning. Myrull är ett halvgräs som växer i tuvor. Stråna är trinda, upp till halvmeterhöga, med ett ensamt ax i toppen. De är nertill omgivna av gråaktiga bladslidor. Bladen är trådsmala. Axet är tydligt avsmalnande nertill och har svartgrå, trenerviga axfjäll som inte är genomskinliga. Ullen är vanligen blekt gulvit, men kan vara rent vit.
Myrull känns lättast igen på ullens vanligen gulaktiga färg. De andra arterna i släktet har alla rent vit ull, utom rostull (E. russeolum) som oftast har gul- till roströd ull. Vitulliga exemplar av myrull kan förväxlas tuvull (E. vaginatum) som dock skiljs genom gråaktiga, genomskinliga, ennerviga axfjäll, de båda arterna kan också bilda hybrider. De andra arterna i släktet som har ett ensamt ax är inte tuvade.

Utbredning. Myrull förekommer sparsamt i norra delarna av Sverige från Medelpad till Torne Lappmark, den växer i myrar och längs sjöstränder. Första fynduppgift är från Valloive nära Laisälven i Pite Lappmark och publicerades 1856 av Fr. Björnström (Nordstedt 1920). Exemplar insamlade av Björnström i Valloive år 1856 finns bevarade i Naturhistoriska Riksmuseets samlingar. Ett av dessa ark kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet brachyantherum kommer av grekiskans brakhys (kort) och anthera (ståndarknapp), namnet syftar på artens korta ståndarknappar.

Familj: Cyperaceae
Släkte: Eriophorum

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/cypera/eriop/eriobra.html
Senaste uppdatering: 17 november 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg