Ängsull

Eriophorum angustifolium Honck.

Vetenskapliga synonym: E. polystachyum L.; E. angustifolium Honck. ssp. subarcticum (V. N. Vassil.) Hultén (ssp. angustifolium)
Svenska synonym: vanlig ängsull (ssp. angustifolium)

Duskull Smalbladet Kæruld Luhtavilla Klófífa, Marghneppa Common Cottongrass Schmalblättriges Wollgras

Beskrivning. Ängsull är ett halvgräs med en toppställd axsamling och krypande jordstam. Stråna är trinda, omkring en halv meter höga och växer enstaka. Bladen är mörkgröna, två till sex millimeter breda, och platta till något rännformade. Axsamlingen har ett till tre stödblad. Axen har plattade, släta axskaft och sitter vanligen tre till sju tillsammans. Blommornas kalkborst växer till efter blomningen och bildar den vita karaktäristiska ullen.
Ängsull är lätt att känna igen på de vitulliga bomullslika axen som har släta axskaft och sitter flera tillsammans i en axsamling. Den kan förväxlas med två arterna gräsull (E. latifolium) och kärrull (E. gracile), men dessa har sträva axskaft. De andra arterna i släktet ullar (Eriophorum) har ett ensamt ax i toppen av strået.

Utbredning. Ängsull är vanlig i hela landet, den växer i kärr och myrar. Första fynduppgift är från 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Redan Linné omtalar i Flora Lapponica år 1737 att ullen insamlades och användes i sängkläder, han skriver att i "några trakter af Sverige bruka sådana, som befinna sig i mera tryckta omständigheter, att i stället för med fjäder fylla sina sängkläder med ull af denna växt, hvarför den ock på svenska kallas Fattigmans örngott" (i svensk översättning översättning av T. M. Fries, 1905). Retzius (1806) påpekar dock att den "af liggning så gärna klimpar sig" men att den är "ganska brukar" till sängtäcken, och att den också kan spinnas och användas till vävnad och stickning.

Etymologi. Artnamnet angustifolium kommer av angustus (smal) och folium (blad), och betyder smalbladig.

Referenser

"Ensam låter Ängsullen icke wäl hantera sig, men i blandning med Ull eller Bomull kan den både kardas och spinnas til wäfnad, stickning o. s. w. och det tilwerkade godset får en hwithet, lenhet och glans, som Ull eller Bomull ensam icke har; men til sådane behof där af godset fordras styrka, är det icke tjenligt...
...Man har äfwen försökt på flere ställen at af Ängullen i blandning med Ull, Hare, Kanin och dylika hårsorter göra Hattar, som blifwa både wackra och lätta, men wanstarka. Til Hattar för Fruntimer, som bära dem beständigt, ej komma med dem i regn, och icke wid hwarje hälsning handtera dem, kan Ängullen vara god, men til Karlhattar är den otjenlig."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)