Nålsäv

Eleocharis acicularis (L.) Roem. & Schult.

Vetenskapliga synonym: Scirpus acicularis L.

Nålesevaks Nåle-Sumpstrå Hapsiluikka Vatnsnæli Needle Spike-rush Nadelbinse

Nålsäv Beskrivning. Nålsäv är ett lågväxt, flerårigt halvgräs. Den har en tunn jordstam med underjordiska utlöpare vilket gör att arten blir mattbildande. Utlöparna har inga avsatta vinterknoppar i ändarna. Stråna kan bli drygt en decimeter höga och växer oftast helt under vatten, de är ljusgröna, trådfina och bladlösa, vid basen av stråna sitter rödbruna bladslidor. Axet är toppställt, elliptiskt, fåblommigt och högst fem millimeter långt. Axfjällen är äggrunda och rödbruna med ljus mittnerv. Blomman har korta kalkborst och tre märken. Nöten är gulvit och tvärstrimmig, med uppsvälld stiftbas.
Nålsäv är, även utan ax, lätt att känna igen på sitt mattformiga växtsätt och sina raka, fina, ljusgröna, borstlika strån. Det finns ingen annan svensk växt som ger samma späda intryck. Ett liknande växtsätt finner man även hos den sällsynta vattenlevande ormbunksväxten klotgräs (P. globulifera), vilken man i vissa områden växer tillsammans med nålsäv. Vegetativt skiljs klotgräs lättast genom att dess unga blad är inrullade i spetsen. Arten dvärgsäv (E. parvula) har utlöpare med en tydligt avsatt, tapplik vinterknopp i änden, samt ax med ljusa axfjäll. Alla de andra arterna i släktet småsävar (Eleocharis) är betydligt grövre än nålsäv.

Utbredning. Nålsäv är vanlig på sandbottnar och andra bottnar med fina sediment i hela landet. Den växer på grunt vatten ner till en dryg meters djup, främst i sötvatten men den kan även påträffas i bräckvatten. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Olof Rudbeck 1702 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet acicularis kommer av latinets aciculus (liten nål) och betyder nålformad, vilket syftar på de fina stråna.

Familj: Cyperaceae
Släkte: Eleocharis

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Nålsäven är (då Scirpus parvulus icke medräknas) den minsta af våra Scirpus-arter och t. o. m. en af de minsta och spensligaste bland alla Cyperaceæ. WAHLENBERG liknar den vid insektsnålar."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/cypera/eleoc/eleoaci.html
Senaste uppdatering: 27 november 1998
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg