|
Beskrivning. Rävstarr är en ofta
högväxt starr med likformiga ax. Den är tuvad
och stråna är sträva, trekantiga med vassa kanter och
tydligt konkava sidor, de är grova men ofta veka och bryts lätt.
Basen av stråna kläds av svarta upprispade bladslidor.
Bladen är platta och nästan centimeterbreda, samt
sträva på nerverna och i kanterna. Axsamlingen är
tät, omkring sex centimeter lång och ganska tjock,
den består av fem till tio, rödbruna ax som har
hanblommor i toppen och honblommor vid basen.
Stödbladen är korta och borstlika. Axfjällen är
mörkbruna med grön mittnerv och är borstlikt utdragna
i spetsen. Fruktgömmena är utspärrade, en halv
centimeter långa, mattbruna med platt slät insida
och kupig starkt nervig utsida, basen är rundad och sprötet är utdraget,
plattat, starkt sågat och smalt vingkantat.
Deras yta är matt och småknottrig,
med lupp kan man se att cellerna är runda. Honblommorna har två
märken och plattad nöt.
Rävstarr är mycket karaktäristisk med sin täta,
rödbruna axsamling och grova, vasst trekantiga strå med tydligt konkava
sidor. Även arten blankstarr (C. otrubae)
har konkava strån, men skiljs genom mindre storlek,
smalare blad, grönaktig till gulaktig axsamling, samt
släta blanka fruktgömmen med avlånga celler och utan
vingkant på sprötet.
Utbredning. Rävstarr är ganska
sällsynt och förekommer från Skåne till
Gästrikland. Den växer på fuktig lerjord,
bland annat i diken och fuktängar, vanligen på
kulturpåverkad mark.
Första fynduppgift publicerades i
Bromelius Chloris gothica 1694 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet vulpina kommer av
latinets vulpes (räv) och betyder rävlik, vilket
troligen syftar på axsamlingen.
|
Familj: Cyperaceae
Släkte: Carex
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Artens namn häntyder troligen på det stora och rika
blomaxet, som man tyckt äga någon likhet med en räfsvans."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av
C. F. Nyman (1868)
|