Blåsstarr

Carex vesicaria L.

Sennegras Blære-Star Luhtasara Bladder-sedge Blasen-Segge

Beskrivning. Blåsstarr är en relativt storväxt starr som kan bli nästan en meter hög. Den har en krypande jordstam och växer därför inte i tuvor. Bladen är breda, platta och saftigt gröna. Axsamlingen är stor och har skilda han- och honax. Hanaxen är oftast flera. De två eller tre honaxen är stora, gula och uppåtriktade, men de nedre blir med tiden hängande. Axfjällen är ljusbruna. Fruktgömmena är framåtriktade och flasklika med utdraget spröt. Honblommorna har tre märken och trekantig nöt.
Blåsstarr liknar älvstarr (C. rhynchophysa), men den senare är större, har bredare blad, fler honax, samt fruktgömmen med skarpt avsatt spröt. Arten flaskstarr (C. rostrata) har grågröna rännformiga blad, upprätta till nickande honax och mindre fruktgömmen som är utåtriktade.

Utbredning. Blåsstarr är vanlig i hela landet utom i de norra fjälltrakterna. Den växer i näringsrika våtmarker, som sjöstränder, kärr, diken och sumpiga skogar. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vesicaria kommer av latinets vesicosus (med blåsor) och syftar på de till synes uppblåsta fruktgömmena.

Referenser

"Det så kallade Lappsko gräset är icke någon wiss Starrart, ehuru Blåsestarren, CAREX vesicaria, allmännast dertil anwändes. Lapparne taga bladen af de större Starr-arter, torrka dem, kamma dem på en Järn- eller Hornkam, och gnugga dem sedermera imellan händerne, at de bli mjuke, lägga dem i sina skor och wantar, för at bewara sig för köld, skaf och stötar."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)