Saltstarr

Carex vacillans Drej.

Vetenskapliga synonym: C. kattegatensis Fr. ex Lindm., C. recta auct., C. salina auct. var. kattegatensis (Fr. ex Lindm.) Almq.

Saltstorr Kattegat-Star Estuarine Sedge

Beskrivning. Saltstarr är ett medelstort, flerårigt halvgräs med skilda han- och honax. Den har en jordstam med långa utlöpare, men bildar vanligen vida tuvor med många vegetativa skott och få axbärande strån. De vegetativa skotten är oftast högre än de axbärande. Stråna blir drygt en halv meter höga och är grova, styva, trekantiga samt något sträva. Vid basen har de fasta, glänsande, mörkt rödbruna bladslidor. Bladen är platta, vanligen drygt fem millimeter breda, grågröna, långspetsade och når över axsamlingen. Strået har två eller tre hanax. De tre eller fyra honaxen är långskaftade, upprätta eller lutande, och kan ibland ha hanblommor i toppen. Axfjällen är längre än fruktgömmena, svarta med ljusare mittnerv som löper ut i en svagt sågkantad udd, ofta med tätt papillös yta på mittnervens överdel. Fruktgömmena är grågröna till brunaktiga, plattade och grovt papillösa, med kort spröt. Blommorna har två märken och plattad, tvärveckad nöt.
Saltstarr karaktäriseras av de skaftade honaxen och de papillösa axfjällen och fruktgömmena. Den är mest lik österbottensstarr (C. halophila), som dock bara påträffats i Norrbotten och som skall kunna skiljas genom släta axfjäll och fruktgömmen med ett bredare, något uppsvällt spröt. Skillnaderna är dock mycket otydliga och inte lätta att använda som artskillnader. Saltstarr är mångformig och uppfattas ofta som en hybrid med oklart ursprung, möjligen mellan hundstarr (C. nigra) och vasstarr (C. acuta) eller mellan hundstarr och strandstarr (C. paleacea).

Utbredning. Saltstarr är sällsynt och förekommer endast i Bohuslän och norra Halland. Den växer på leriga havsstrandängar. Första fynduppgift är från Halland och publicerades 1832 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vacillans betyder ostadig, vacklande.

Referenser