Jättestarr

Carex riparia Curtis

Svenska synonym: strandstarr

Kjempestorr Tykakset Star Vankkasara Greater Pond-sedge Ufer-Segge

Beskrivning. Jättestarr är en högväxt, kraftig starr med krypande jordstam och skilda han- och honax. Bladen är platta och över en centimeter breda, gröna på ovansidan och gråaktiga på undersidan. Axsamlingen består av tre eller fyra hanax och tre till fem, stora honax. Axfjällen är mörkbruna och löper ut i en udd. Fruktgömmena är gulaktiga och drygt en halv centimeter långa. Honblommorna har tre märken och trekantig nöt.
Jättestarr växer ofta i stora täta bestånd och dess breda blad gör att den inte kan förväxlas med andra arter. Bladen hos skogssäv (Scirpus sylvaticus) liknar jättestarrens i storlek men är blankt gröna på båda sidorna. Jättestarr hybridiserar med flera andra arter, till exempel trådstarr (C. lasiocarpa), blåsstarr (C. vesicaria) och flaskstarr (C. rostrata).

Utbredning. Jättestarr är en sydsvensk art som är ganska ovanlig, men som kan vara lokalt talrik, speciellt i östra Svealand. Den växer i näringsrika sjöar, diken och andra liknande miljöer. Första fynduppgift publicerades 1793 (Nordstedt 1920).

Användning. Bladen användes förr, bland annat till att täta tunnor, och Retzius (1806) skriver att "Denna artens blad såsom större, äro än tjenligare än Slokstarrens för Tunnbindare, til nödfalls rep, til mattor, stolar o. s. w.".

Etymologi. Artnamnet riparia kommer av latinets ripa (flodstrand) och syftar på växtplatsen. Det äldre svenska namnet strandstarr används numera på arten Carex paleacea.

Referenser

"För sin storlek är denna art en bland de tjenligaste att nyttja till band om sädeskärfvar o. d. och dess blad äro på samma grund mera än någon annan Starrarts användbara i tunnbindare-yrket. - Strandstarren växer gerna tillsammans med Blomvass (Butomus), Kantvass (Sparganium), Svärdslilja o. d. vattenväxter."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)