Långstarr

Carex divulsa Stokes

Vetenskapliga synonym: C. muricata L. var. divulsa (Stokes) Wahlenb.; C. leersiana Rauschert, C. leersii F. W. Schultz, C. polyphylla auct. (ssp. leersii)
Svenska synonym: skaftaxig piggstarr

Agderstorr Mellembrudt Star Grey Sedge Unterbrochenährige Segge; Leers-Segge (ssp. leersii)

Beskrivning. Långstarr är en medelstor, tuvad starr med upprätta strån och likformiga ax. Stråna är sträva och blir ibland upp emot en meter höga. Bladen är smala och ljusgröna, vid basen med en snärphinna som går i en flack båge över bladet. Bladslidorna är svartbruna och något upprispade. Axsamlingen är lång med korta, oansenliga stödblad. Axen är likformiga, sex till åtta, vanligen ljusgröna med hanblommor överst och honblommor nederst. De nedersta två till tre axen sitter vanligen enstaka och långt åtskilda, en bit nedanför de övriga. Axfjällen är ljusbruna med grönaktig mittnerv. Fruktgömmena är gröna och har en avsmalnande bas och ett avsatt spröt, på insidan är de platta utan upphöjt parti med svampvävnad. Honblommorna har två märken och plattad nöt. I Sverige förekommer endast underarten ssp. leersii (Kneucker) W. Koch.
Långstarr liknar de två arterna piggstarr (C. spicata) och snårstarr (C. muricata), men hos dessa båda arter sitter alla axen mer eller mindre tätt gyttrade i stråtoppen. Piggstarr kan också skiljas genom att snärphinnan går i en lång spetsig båge och att fruktgömmena har ett upphöjt parti med svampvävnad vid basen.

Utbredning. Långstarr är ganska sällsynt och förekommer bara i södra Sverige upp till Södermanland. Den växer i kalkrika, kustnära områden, mest i lövskog och lundar, men kan också påträffas i vägkanter och på kulturmark. Ibland inkommen i parker med utländskt gräsfrö. Första fynduppgift publicerades 1816 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet divulsa kommer av latinets divulsus (åtskild) och syftar på att de nedre axen sitter åtskilda.

Referenser