Trindstarr

Carex diandra Schrank

Vetenskapliga synonym: C. teretiuscula Gooden.
Svenska synonym: vanlig trindstarr (var. diandra), stor trindstarr (var. major)

Kjevlestorr Trindstænglet Star Liereäsara Lesser Tussock-sedge Draht-Segge

Beskrivning. Trindstarr är en vanligen löst tuvad starr med likformiga ax. Stråna blir omkring en halv meter höga och är trekantiga endast upptill vid axsamlingen, nedtill är de trinda. Vid basen är stråna omgivna av matt gulbruna till gråbruna bladslidor som inte är trådlikt upprispade. Bladen är mer eller mindre blågröna och rännformade eller ihoprullade. Axsamlingen är omkring tre centimeter lång och består av sex eller sju oskaftade ax som har honblommor vid basen och hanblommor upptill. Stödbladen är mycket korta. Axen är mörkbruna och axfjällen är brunaktiga med hinnkant och tydlig mittnerv. Fruktgömmena är längre än axfjällen, de är glänsande bruna med en rundad bas och ett ljusare, smalt utdraget spröt. Vid basen har fruktgömmena korta men tydliga nerver. Honblommorna har två märken och plattad nöt. Trindstarr brukar delas upp i två varieteter, vanlig trindstarr (var. diandra) och stor trindstarr (var. major (W. D. J. Koch) Boott), den senare är mer storväxt och kraftigare.
Trindstarr hör till en grupp starrar som utöver denna även omfattar arterna tagelstarr (C. appropinquata) och vippstarr (C. paniculata), de två sist nämnda arterna bildar fastare tuvor och har skaftade ax med matta fruktgömmen.

Utbredning. Trindstarr är ganska vanlig och förekommer i nästan hela landet. Den växer i blöta myrar, sanka stränder vid skogssjöar och på gungflyn, ofta längst ut vid vattenkanten. Första fynduppgift publicerades 1795 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet diandra kommer av grekiskans di (två) och andros (man) och betyder 'med två ståndare'.

Referenser