|
Beskrivning. Plattstarr är en ganska
högväxt starr med likformiga ax. Den har en krypande,
grenig jordstam som bildar
talrika utlöpare vilket gör att den oftast växer i stora
bestånd. Stråna, som kan bli nästan meterhöga,
är sträva och omges vid basen av
gulbruna bladslidor. Bladen är ungefär lika långa som
stråna, blågröna, breda, platta och jämnt
avsmalnande till en vass spets. Axsamlingen är
fyra till sex centimeter lång och består av talrika, mer
eller mindre likformiga ax som oftast är rent honliga.
De nedersta axen är större och mer distinkta än
de övriga, som sitter tätt tillsammans i den plattat
cylindriska axsamlingens topp. Mellan de nedre och de övre honliga
axen sitter ett antal rent hanliga ax. Axfjällen i honaxen är
brunaktiga med grönaktig mittnerv, i hanaxen är de
jämnt gråbruna. Fruktgömmena är bruna,
plattade och flernerviga på båda sidorna, de har rundad bas
och ett utdraget, något vingkantat spröt. Honblommorna har
två märken och plattad nöt.
Plattstarr kan knappast förväxlas med andra
arter. Fördelningen av de hanliga och honliga axen ger axsamlingen hos
plattstarr ett mycket speciellt utseende, den är plattad och
tvåsidig och liksom avbruten på mitten där de hanliga
axen sitter.
Utbredning. Plattstarr växer på
fuktiga kärrängar, i diken och på
sjöstränder, inte sällan på kulturpåverkad
mark. Den förekommer allmänt från Skåne till
Uppland, men mer sällsynt norrut till Ångermanland.
Första fynduppgift är från Uppsala
och publicerades år 1791 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet disticha kommer av
grekiskans di (två) och stikhos (rad) och betyder
tvåradig, vilket syftar på axsamlingens utseende.
|
Familj: Cyperaceae
Släkte: Carex
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|