Sparris

Asparagus officinalis L.

Svenska synonym: asparagus, sparrisört, vanlig sparris

Asparges Asparges Ruokaparsa Asparagus Gemüse-Spargel

Beskrivning. Sparris är en rikt grenig, flerårig ört med krypande jordstam. Stjälkarna blir meterhöga och har talrika barrlika skott som sitter kransställda och liknar blad. De egentliga bladen är reducerade till små pappersartade bruna fjäll. Sparris blommar i juni-juli, blommorna sitter oftast parvis längs grenarna. Kalken är klocklik och har gulaktiga eller grönvita kalkblad. Arten är mångbyggare och blommorna är antingen hanliga, honliga eller tvåkönade på samma planta, de honliga blommorna är ofta något mindre. Frukten är ett rött bär.
Sparris kan inte förväxlas med någon annan art.

Utbredning. Sparris är ganska sällsynt och förekommer i kusttrakter från Bohuslän till Uppland. Den växer ofta på havsstränder men påträffas också i vägkanter och på kulturmark. Arten anses ursprunglig i den svenska floran, men har troligen även spritts från odling. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av S. Paulli i Flora Danica år 1648 (Nordstedt 1920).

Användning. Sparris odlas som grönsak för de unga skottens skull. Skotten äts kokta och "är en läcker föda" som Hoffberg skriver år 1792. Sparrisskotten blir gröna om de odlas i ljus och vitaktiga om de odlas täckta. Flera olika namnsorter av sparris förekommer i odling.

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt.

Referenser

"Sparrisörten har ett ganska eget utseende med sitt utomordentligt lätta och glesa "bladverk", - om man kan kalla det blad som egentligen är små gröna grenar -, mot hvilket, om hösten, de klarröda bären bryta sig ganska vackert. Mest bekant är den såsom odlad, då dess rotskott, hvilka i vilda tillståndet äro hårda och beska, vid lämplig skötsel i god och lös jord på enkoma sängar, bli möra, smakliga och dessutom mycket större; deras användning är temligen allmänt känd."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)