Pingstlilja

Narcissus poëticus L.

Svenska synonym: narciss, äkta pingstlilja

Pinselilje Pinselilje Valkonarsissi Pheasant's-eye Daffodil Weiße Narzisse

Beskrivning. Pingstlilja är en flerårig ört som kan bli tre till fyra decimeter hög. Bladen är smala, knappt en centimeter breda, linjära och grågröna blad. Pingstlilja blommar i april-maj med stora och vanligen väldoftade blommor som sitter ensamma i toppen av stjälken och som omges vid basen av ett brunt papperslikt svepeblad. Blomman har smal sambladig pip och utbredda kalkblad som är rent vita och bjärt kontrasterande mot den låga, endast två till tre millimeter höga, ringformade bikronan som är gulaktig med röd kant. Ståndarna, av vilka tre är längre, sitter i kronpipens mynning. Fröna saknar bihang. Den vilda arten har smalare blad, mindre blommor samt lägre bikrona än de odlade namnsorter som ofta påträffas förvildade.
Pingstlilja karaktäriseras av ensamma blommor med vita kalkblad och låg gulröd bikrona. Hos de odlade sorterna är bikronan längre än fem millimeter, men inte så lång som en tredjedel av kalkbladens längd, vilket är fallet hos stjärnnarcisser (N. x incomparabilis), vilka är uppkomna genom korsning mellan förädlade pingstliljor och påskliljor (N. pseudonarcissus).

Utbredning. Pingstlilja förekommer ibland naturaliserad eller förvildad i närheten av bebyggelse. Den växer i parker, trädgårdar och i vägkanter. Arten hör ursprungligen hemma i södra Europa. Första fynduppgift som förvildad är från Närke och publicerades år 1764 (Hylander 1971).

Användning. Pingsliljor odlas allmänt som rabattväxter, dock oftast förädlade trädgårdsformer med större bikrona och hybrider med påsklilja (N. pseudonarcissus), så kallade stjärnnarcisser (N. x incomparabilis). Av de namnsorter av pingslilja som ofta odlas kan nämnas 'Actaea' och 'Recurvus'.

Etymologi. Artnamnet poëticus kommer av latinets poeta (skald) och betyder besjungen. Det svenska namnet pingstlilja användes redan av Linné, namnet syftar att den ofta blommar omkring pingst.

Referenser