Backlök

Allium oleraceum L.

Svenska synonym: hundlök, ängslök

Vill-lauk Vild Løg Nurmilaukka Villilaukur Field Garlic Kohl-Lauch

Beskrivning. Backlök är en flerårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt och bladen är halvtrinda eller ibland något rännformade med lång bladslida, de vissnar bort tidigt. Backlök blommar i juli-augusti, blomställningen domineras av en huvudlik samling av löklika groddknoppar och har bara ett fåtal långskaftade blommor. Vid basen är blomställningen omsluten av två hölsterblad, varav det ena vanligen är tydligt längre än blomställningen. Blommorna är brunvioletta eller ibland vit- eller grönaktiga och har inte utskjutande ståndare. Ståndarsträngarna har inga flikar eller utskott.
Backlök är lik den mycket sällsynta arten rosenlök (A. carinatum), men den senare har långt utskjutande ståndare, plattade blad, samt rödvioletta kalkblad. Även arten sandlök (A. vineale) har groddknoppar i blomställningen och smala blad, men skiljs genom att den bara har ett, ganska kort hölsterblad och tre inre ståndare som har flikade ståndarsträngar.

Utbredning. Backlök är vanlig i södra och mellersta Sverige, den växer i torrbackar, vägkanter, skogsbryn etc. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men den är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Späda blad av backlök användes förr som krydda.

Etymologi. Artnamnet oleraceum kommer av latinets olus (grönsak).

Referenser

"Ängslöken, stundom också kallad Hundlök, är vår allmännaste vilda Lökart och isynnerhet i slätt- och kusttrakter ymnig. På betesmarker blir den ett ledsamt ogräs, emedan då korna äta den, får deras mjölk en stark löksmak, hvilken sedan meddelar sig åt smöret. Men på ängar, som icke betas, gör växten ingen skada emedan den torr blir nästan smaklös. Sjelfva löken har hos denna art obetydlig lukt. I somliga landsorter samlar man de späda, först uppväxta bladen att lägga i grönkål."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)