Pilblad

Sagittaria sagittifolia L.

Svenska synonym: pilört, vanligt pilblad

Pilblad Pilblad Pystykeiholehti Arrowhead Gewöhnliches Pfeilkraut

Beskrivning. Pilblad är en vattenväxt som är lätt att känna igen på de pilformade upprätta bladen och de vita blommorna som sitter i kransar i en smal klaselik blomställning. Bladen kan vara av flera olika typer, undervattensbladen är linjära, flytbladen kan vara ovala eller pilformade, och de upprättstående bladen har pilformade bladskivor. Pilblad blommar i juli-augusti. Blommorna har tre vita kronblad med purpurfärgad bas. Alla blommor är enkönade och de övre är hanliga medan de nedre är honliga, honblommorna blommar i regel före hanblommorna för att på så sätt minska risken för självpollinering. Hanblommorna, som är något större än honblommorna, har vanligen purpurröda ståndarknappar. Nötterna är fem till sex millimeter långa och sitter i huvudlika samlingar.
Pilblad växer ofta på grunt vatten och utbildar då de karaktäristiska pillika bladen. På djupt vatten bildar den sterila former med långsmala bandlika blad, och växer då ofta tillsammans med undervattensformer av andra arter som igelknopp (Sparganium emersum) och säv (Schoenoplectus lacustris). Pilblad kan korsa sig med den nordliga arten trubbpilblad (S. natans), den senare saknar upprättstående blad, har hanblommor med gula ståndarknappar, samt mindre nötter som bara är tre till fyra millimeter långa.

Utbredning. Pilblad förekommer från Skåne till Medelpad, men saknas helt i stora områden av landet, till exempel på Öland och Gotland. Den växer oftast i grunt, näringsrikt vatten. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet sagittifolia betyder 'med pillika blad' och kommer av latinets sagitta (pil) och folium (blad). Det äldre namnet pilört används numera på arten Persicaria lapathifolia som hör till familjen slideväxter (Polygonaceae).

Referenser

"Pilörtens första blad äro långa och smala, nästan genomskinliga och alltid under vattnet, och vanligen har växten första året endast sådana blad. De senare, pillika, bladen äro ganska egendomliga. Blommorna äro särdeles täcka med sina hvita och rosenröda kronblad och mörka ståndarknappar med deras brandgula pollen."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)