|
Beskrivning. Pilblad är en vattenväxt som är
lätt att känna igen på de pilformade upprätta bladen och de
vita blommorna som sitter i kransar i en smal klaselik blomställning.
Bladen kan vara av flera olika typer, undervattensbladen är linjära,
flytbladen kan vara ovala eller pilformade, och de upprättstående bladen
har pilformade bladskivor. Pilblad blommar i juli-augusti. Blommorna har tre vita kronblad med
purpurfärgad bas. Alla blommor är enkönade och de övre är
hanliga medan de nedre är honliga, honblommorna blommar i regel före
hanblommorna för att på så sätt minska risken för
självpollinering. Hanblommorna, som är något större än
honblommorna, har vanligen purpurröda ståndarknappar. Nötterna
är fem till sex millimeter långa och sitter i huvudlika samlingar.
Pilblad växer ofta på
grunt vatten och utbildar då de karaktäristiska pillika bladen. På djupt
vatten bildar den sterila former med långsmala bandlika blad, och växer
då ofta tillsammans med undervattensformer av andra arter som
igelknopp (Sparganium
emersum) och säv
(Schoenoplectus lacustris). Pilblad kan korsa sig med den nordliga arten
trubbpilblad (S. natans), den senare saknar
upprättstående blad, har hanblommor med gula ståndarknappar,
samt mindre nötter som bara är tre till fyra millimeter långa.
Utbredning. Pilblad förekommer från Skåne till Medelpad,
men saknas helt i stora områden av landet, till exempel på Öland och Gotland.
Den växer oftast i grunt, näringsrikt vatten.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet sagittifolia betyder 'med pillika blad' och
kommer av latinets sagitta (pil) och folium (blad).
Det äldre namnet pilört används numera på arten
Persicaria lapathifolia som
hör till familjen
slideväxter (Polygonaceae).
|
Familj: Alismataceae
Släkte: Sagittaria
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Pilörtens första blad äro långa och smala, nästan genomskinliga
och alltid under vattnet, och vanligen har växten första året endast sådana blad.
De senare, pillika, bladen äro ganska egendomliga. Blommorna äro särdeles
täcka med sina hvita och rosenröda kronblad och mörka ståndarknappar med deras brandgula pollen."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)
|