Beskrivning. Flytsvalting är en kal,
flerårig, vattenlevande ört som har kort jordstam och smala,
krypande, rotslående stjälkar med bleka fjäll.
Bladen sitter i rosett och är långskaftade med en oval,
trenervig, flytande bladskiva som blir ett par centimeter lång.
Ibland är bladen smalt linjära utan bladskiva. Flytsvalting
blommar i juli med vita blommor som är drygt centimeterbreda och flyter
på vattenytan, de sitter liksom bladen på långa skaft
från de krypande stjälkarna. Blommorna har tre foderblad,
tre kronblad, sex ståndare och
sex till tio pistiller. Kronbladen är vita med en gul fläck vid basen.
Frukterna sitter samlade i en krans på det platta
blomfästet.
Flytsvalting kan knappast förväxlas med andra arter.
Utbredning. Flytsvalting är mycket sällsynt
och finns idag endast i Halland och nordvästra Skåne, men har
tidigare funnits även i Dalsland och Värmland. Arten lever
på grunt vatten i tämligen näringsfattiga sjöar, åar
och pölar. Den är periodisk i sitt uppträdande och blommar inte alla år.
Första fynduppgift är från Bjärehalvön i
Skåne och publicerades av Retzius år 1786, men uppgiften betraktades under
lång tid som felaktig. Arten återupptäcktes på samma lokal 1959 av
Ingemar Björkqvist, som publicerade fyndet i uppsatsen
Luronium natans (L.) Raf. återfunnen i Skåne
(Botaniska Notiser 114: 365-367. 1961).
Etymologi. Artnamnet natans kommer av latinets natare
(simma) och betyder flytande, namnet syftar på bladskivorna och blommorna.
|
Familj: Alismataceae
Släkte: Luronium
Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Imellan Ramsjö by och hafvet äro åtskillige
sumpige ställen, där vårvattnet stannar, och där växte ömnigt
Alisma natans
Peplis portula
Littorella lacustris.
Något närmare hafvet var en bädd af klappursten, vid pass en famn eller
något mera bred, längs efter stranden, dit hafvet för ej lång tid tillbaka
gått, och väl än torde understundom stiga."
Ur Strödde anmärkningar vid Skånes Natural-Historia,
gjorde under en Resa til Torekow, år 1783 av A. J. Retzius
(Physiographiska Sälskapets Handlingar I(4), 1786)
|