Småsvalting

Alisma wahlenbergii (Holmb.) Juz.

Vetenskapliga synonym: A. gramineum Lej. ssp. wahlenbergii Holmb., A. plantago-aquatica L. f. angustissimum auct.
Svenska synonym: Wahlenbergs grässvalting

Grasvassgro Liden Skeblad Upossarpio

Småsvalting Beskrivning. Småsvalting är en liten, helt nedsänkt, vattenlevande ört som blir upp till tre decimeter hög. Stjälken är kort, ofta något böjd och slutar i en måttligt grenig blomställning med ett par kransar av blommor. Under vatten får småsvalting långa jämnbreda, gräslika blad utan avsatt bladskiva, bladen är endast ett par millimeter breda och mycket längre än blomställningen. Småsvalting blommar i juli-augusti med små vita blommor som har rundade ståndarknappar som är Småsvalting högst en halv millimeter långa och starkt krökt stift som är kortare än fruktämnet. Blommorna är självbefruktande och alltid slutna då den växer under vatten. Blomställningen liknar den hos svalting (A. plantago-aquatica) men är mycket mindre. Frukterna är ett par millimeter långa. Några få gånger har småsvalting påträffats växande på land, den har då varit mycket lågväxt och haft kortskaftade blad med mycket smalt lansettlik bladskiva.
Småsvalting Småsvalting kan bara förväxlas med arten grässvalting (A. gramineum) och betraktas ibland som en underart av denna, den senare skiljs genom bredare bandlika undervattensblad och en blomställning som är längre än bladen. Grässvalting förekom på en plats i Halland på 1800-talet, men är sedan länge försvunnen ur den svenska floran.

Småsvalting

Utbredning. Småsvalting är en av de få endemiska växterna som är unika för Östersjöområdet och inte finns någon annanstans i världen. Den är mycket sällsynt och i Sverige känd från några platser i Mälaren och vid Nyköping men har försvunnit från flera av sina kända växtplatser. Den växer på grusiga eller steniga bottnar ner till ett par meters djup, i Mälaren huvudsakligen på åsmaterial från Uppsalaåsen. Arten är sedan Småsvalting gammalt känd från finska sidan av Bottenviken och år 1998 upptäcktes den även på en lokal i Norrbotten. Artens utbredning och ståndortskrav har beskrivits närmare av Karin Martinsson och Anders Jacobson i uppsatsen Småsvalting, Alisma wahlenbergii, i Sverige-förr och nu (Svensk Botanisk Tidskrift 91: 599-614, 1997). Första fynduppgift är från Mälaren och publicerades av Wahlenberg 1820 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet wahlenbergii hedrar botanikprofessorn Göran Wahlenberg (1780-1851).

Familj: Alismataceae
Släkte: Alisma

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/alismata/alism/aliswah.html
Senaste uppdatering: 24 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg