|
Beskrivning. Småsvalting är en
liten, helt nedsänkt, vattenlevande ört som blir upp till tre decimeter
hög. Stjälken är kort, ofta något böjd och
slutar i en måttligt grenig blomställning med ett par kransar
av blommor.
Under vatten får småsvalting långa jämnbreda, gräslika blad
utan avsatt bladskiva, bladen är endast ett par millimeter breda och mycket
längre än blomställningen. Småsvalting blommar i juli-augusti med små vita blommor
som har rundade ståndarknappar som är
högst en halv millimeter långa
och starkt krökt stift som är kortare än fruktämnet.
Blommorna är självbefruktande och alltid slutna då den växer under vatten.
Blomställningen liknar den hos svalting
(A. plantago-aquatica) men är mycket mindre.
Frukterna är ett par millimeter långa. Några få gånger
har småsvalting påträffats växande på land, den har då
varit mycket lågväxt och haft kortskaftade blad med mycket smalt
lansettlik bladskiva.
Småsvalting kan bara förväxlas med arten grässvalting (A. gramineum)
och betraktas ibland som en underart av denna, den senare skiljs genom bredare
bandlika undervattensblad och en blomställning som är längre än bladen.
Grässvalting förekom på en plats
i Halland på 1800-talet, men är sedan länge försvunnen
ur den svenska floran.
Utbredning. Småsvalting är en av de få
endemiska växterna som är unika för Östersjöområdet
och inte finns någon annanstans i världen.
Den är mycket sällsynt och i Sverige
känd från några platser i Mälaren och vid Nyköping men
har försvunnit från flera av sina kända växtplatser. Den
växer på grusiga eller steniga bottnar ner till ett par meters djup, i Mälaren
huvudsakligen på åsmaterial från Uppsalaåsen.
Arten är sedan
gammalt känd från finska sidan av Bottenviken och år 1998 upptäcktes
den även på en lokal i Norrbotten.
Artens utbredning och ståndortskrav har
beskrivits närmare av Karin Martinsson och Anders Jacobson i uppsatsen
Småsvalting, Alisma wahlenbergii, i Sverige-förr och nu
(Svensk Botanisk Tidskrift 91: 599-614, 1997).
Första fynduppgift är från Mälaren
och publicerades av Wahlenberg 1820 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet wahlenbergii hedrar
botanikprofessorn Göran Wahlenberg (1780-1851).
|
Familj: Alismataceae
Släkte: Alisma
Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|