Spånadsväxter

Lin och hampa har varit viktiga spånadsväxter, medan övriga arter som finns uppgivna i äldre litteratur aldrig torde haft någon ekonomisk betydelse. Hos de flesta arter är det stjälkfibrerna som utvinns, men hos jolster, mjölke, tuvull och ängsull var det de långa håren på frön respektive frukter som gav 'fattigmans ull'. Från lindar och en har man tagit tillvara fibrerna under barken, den så kallade basten som användes i stället för snören och rep.
I modern tid har de inhemska spånadsväxternas roll minskat till förmån för importerade fibrer. De flesta av dessa kommer från varmare länder och är ekonomiskt viktiga, till exempel bomull (Gossypium), kapok (Ceiba pentandra), jute (Corchorus capsularis), rami (Boehmeria nivea), sisalhampa (Agave sisalana), manillahampa (Musa textilis) och kokos (Cocos nucifera).

brännässla (Urtica dioica)
en (Juniperus communis)
hampa (Cannabis sativa)
harris (Cytisus scoparius)
humle (Humulus lupulus)
jolster (Salix pentandra)
lin (Linum usitatissimum)
lind (Tilia cordata)
lindmalva (Abutilon theophrasti)

mjölke (Epilobium angustifolium)
malvor (Malva)
tulkört (Vincetoxicum hirundinaria)
tuvull (Eriophorum vaginatum)
vit sötväppling (Melilotus albus)
ängsull (Eriophorum angustifolium)