Viola L.

Violer

Beskrivning. Fleråriga eller sällan ettåriga örter med jordstam, ibland med utlöpare. Blad i basal rosett eller strödda längs stjälken, skaftade, enkla, med stipler; bladskiva helbräddad eller tandad, bladbas oftast hjärtlik. Blommor vanligen ensamma, skaftade, tvåkönade, femtaliga. Blomskaft från jordstammen eller från den bladiga stjälken, alltid böjda upptill. Foderblad fem, oftast med ett bihang vid basen. Krona blå eller violett, sällan vit, gul eller flerfärgad; kronblad fem, vanligen två uppåtriktade eller sällan fyra uppåtriktade; det nedre kronbladet med mer eller mindre välutvecklad sporre. Ståndare med mycket korta strängar; ståndarknappar hopstående, de två nedre med hornlika bihang. Stift ett, ofta S-böjt. Fruktämne översittande. Frukt en kapsel, uppsprickande i tre valvler. Frön äggformade, med större eller mindre köttigt bihang (elaiosom).
Kromosomtal: 2n=12 (fjällviol), 2n=20 (bergviol, buskviol, luktviol, lundviol, sandviol, silverviol, skogsviol, strandviol, sumpviol, underviol), 2n=24 (mossviol, skuggviol), 2n=26 (styvmorsviol), 2n=34 (åkerviol), 2n=40 (dvärgviol, skogsviol, storviol, ängsviol), 2n=48 (kärrviol).

Övrigt. Alla violarter är lokalt fridlysta i Göteborgs och Bohus län (Vinga, Styrsö socken).

Etymologi. Släktnamnet anses vara besläktat med grekiskans ion (äldre vion). Namnet ska syfta på att Zeus skapade violen för att mata sin älskade Io som han förvandlat till en ko (Odhner 1963).

Släktet har omkring 400 arter. I Sverige förekommer 20 arter, alla är inhemska utom hornviol (V. cornuta) som är odlad men ibland förvildas. De fleråriga violer med blå eller violetta blommor som utgår från örtartade stjälkar, korsar sig ofta med varandra och bildar hybrider. Violerna från denna grupp kan vara svåra att bestämma till art, hybriderna är dock oftast sterila och sätter inte frukt, till gruppen hör bland annat skogsviol (V. riviniana), ängsviol (V. canina) och lundviol (V. reichenbachiana).
Violer förekommer ofta i odling, framförallt odlas mer eller mindre brokiga hybrider vilka kallas penséer (V. x wittrockiana).

Arterna marviol (Cakile maritima), månviol (Lunaria rediviva), och nattviol (Platanthera bifolia) tillhör trots sina namn inte släktet violer eller ens familjen violväxter (Violaceae). De två första hör hemma i familjen korsblommiga växter (Brassicaceae) och den sista tillhör familjen orkideér (Orchidaceae).
Violrot, som använts bland annat inom folkmedicinen och till parfymframställning, är jordstammen från vissa irisar (Iris) ur familjen irisväxter (Iridaceae).

Familj: Violaceae

Arter:
bergviol (V. collina)
buskviol (V. hirta)
dvärgviol (V. pumila)
fjällviol (V. biflora)
hornviol (V. cornuta)
kärrviol (V. palustris)
luktviol (V. odorata)
lundviol (V. reichenbachiana)
mossviol (V. epipsila)
sandviol (V. rupestris)
silverviol (V. alba)
skogsviol (V. riviniana)
skuggviol (V. selkirkii)
storviol (V. elatior)
strandviol (V. persicifolia)
styvmorsviol (V. tricolor)
sumpviol (V. uliginosa)
underviol (V. mirabilis)
åkerviol (V. arvensis)
ängsviol (V. canina)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

Penséer
Penséer (V. x wittrockiana)

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/welcome.html
Senaste uppdatering: 22 februari 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg