Styvmorsviol

Viola tricolor L.

Vetenskapliga synonym: V. tricolor L. ssp. maritima (Schweigg.) Hyl. (ssp. curtisii)
Svenska synonym: trefaldighetsblomster, natt och dag; vanlig styvmorsviol (ssp. tricolor), klittviol (ssp. curtisii)

Stemorsblom, Natt og dag Almindelig Stedmorsblomst Keto-orvokki Þrenningarfjóla Wild Pansy Wildes Stiefmütterchen

Styvmorsviol

Beskrivning. Styvmorsviol är en ett- till flerårig ört som kan bli drygt två decimeter hög. Stjälkarna är ofta greniga, upprätta eller nedliggande, och har strödda blad, rosettblad saknas. Bladskivan är oval till lansettlik med få grova tänder, de nedre är ofta hjärtlika till ovala medan de övre är mer långsmala, Stiplerna är stora, bladlika och parflikiga. Styvmorsviol blommar under nästan hela växtsäsongen, från april till oktober, men har sin bästa blomning i maj-juni. Blommorna sitter på skaft från stjälkarna och har fyra mer eller mindre uppåtriktade och ett nedåtriktat kronblad, kronbladen är längre än foderbladen och sporren är längre än foderbihangen. Närbild av blomma Blommorna är vanligen flerfärgade men det förekommer också enfärgade blommor i färger från vitt till violett. Vanligen är de två översta kronbladen violetta, de mellersta gulvita eller ljusvioletta, och det nedersta vitt med en klargul fläck vid basen. De tre nedre kronbladen har mörkvioletta ränder in mot blommans mitt, så kallade honungstecken. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat. Styvmorsviol delas i två underarter, huvudunderarten vanlig styvmorsviol (ssp. tricolor) och klittviol (ssp. curtisii (E. Forst.) Syme), den senare är flerårig, med nedliggande stjälkar och något köttiga blad.
Styvmorsviol kan förväxlas med åkerviol (V. arvensis), som den också hybridiserar med. Åkerviol har dock små gulvita blommor med kronblad som vanligen är kortare än foderbladen,

Styvmorsviol samt en kort sporre som är kortare än foderbihangen. De två skiljs också på karaktärer hos den lilla håriga ränna som sitter innanför den gula fläcken på det nedersta kronbladet. Denna ränna är stängd i framkanten hos styvmorsviol, medan den hos åkerviol är öppen. Styvmorsviol kan också hybridisera med pensé (V. x wittrockiana).

Styvmorsviol

Utbredning. Styvmorsviol finns i hela landet, men är vanlig bara i Syd- och Mellansverige. Den växer oftast på berg och torra backar. Underarten klittviol (ssp. curtisii) växer på dyner och sandfält i södra Sverige. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Närbild av blomma

Användning. Styvmorsviol och åkerviol (V. arvensis) togs upp i farmakopén som Herba Jaceæ och användes som botemedel mot bland annat hudsjukdomar. De odlade penséerna (V. x wittrockiana) är förädlade hybrider mellan styvmorsviol och andra storblommiga violarter.

Övrigt. Styvmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma och kallas där vanligen natt och dag. Detta namn används i södra Sverige på arten Melampyrum nemorosum från familjen lejongapsväxter (Scrophulariaceae).

Styvmorsviol

Etymologi. Artnamnet tricolor kommer av latinets tres (tre) och color (färg, kulör), namnet betyder trefärgad och syftar på blomman. Det svenska namnet styvmorsviol syftar också på blomman, det nedre kronbladet symboliserar styvmodern som vilar på två foderblad, de två närmast sittande kronbladen är hennes döttrar som vilar på varsitt foderblad och slutligen de två översta, styvdöttrarna, som delar på ett foderblad.

Familj: Violaceae
Släkte: Viola

Norden
Norra halvklotet
Landskapsblomma
Fridlyst (på Vinga)
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Vid benämningen Styfmorsblomma "har man föreställt sig blomkronans största nedåt vända blad som en styfmoder, de tvenne bakom detsamma varande foderbladen såsom stolar, dem hon för sig sjelf begagnar; de båda små henne närmast sittande kronbladen, såsom hennes egna döttrar, hvilka hvardera erhållit en stol, och de två större, uppåt vända kronbladen, såsom styfdöttrar, hvilka tillsammans erhållit endast en stol." : R. DYBECK."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/violtri.html
Senaste uppdatering: 14 november 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg