Beskrivning. Lundviol är en lågväxt flerårig
ört med grov mer eller mindre upprätt jordstam.
Bladen är skaftade och utgår både från jordstammen och från de
örtartade stjälkarna. Bladskivan är hjärtformad och bladskaftet är kalt.
Stiplerna är vanligen bara upp till en centimeter långa.
Lundviol blommar i maj-juni med ljusvioletta blommor som sitter på
skaft från stjälkarna.
Blommorna har smala kronblad, av vilka två är uppåtriktade och tre är nedåtriktade,
sporren är smal, rak och mörkare än kronbladen. Fodret saknar
eller har mycket korta bakåtriktade foderbihang. Fruktkapslarna
sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Lundviol är mycket lik skogsviol (V. riviniana)
med vilken den också kan bilda hybrider. Båda arterna har bladrosett
såväl som örtartade stjälkar från jordstammen, skogsviol skiljs
genom bredare, mer blåvioletta kronblad, blekare sporre och välutvecklade
foderbihang. Arten ängsviol (V. canina)
saknar bladrosett och har endast örtartade stjälkar från
jordstammen.
Utbredning. Lundviol är ganska vanlig i de sydligaste
landskapen och på Öland och Gotland, men den förekommer
sällsynt ända upp till Uppland. Den växer i lundar och mullrika skogar.
Första fynduppgift är från Halland och publicerades
1817 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet reichenbachiana hedrar
botanisten H. G. L. Reichenbach (1793-1879) som var professor i Dresden.
|
Familj: Violaceae
Släkte: Viola
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin
flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med
kabbelekan som lysmärke."
Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)
|