Lundviol

Viola reichenbachiana Jord. ex Boreau

Vetenskapliga synonym: V. sylvestris Lam.

Lundfiol Skov-Viol Pyökkiorvokki Early Dog-violet Wald-Veilchen

Beskrivning. Lundviol är en lågväxt flerårig ört med grov mer eller mindre upprätt jordstam. Bladen är skaftade och utgår både från jordstammen och från de örtartade stjälkarna. Bladskivan är hjärtformad och bladskaftet är kalt. Stiplerna är vanligen bara upp till en centimeter långa. Lundviol blommar i maj-juni med ljusvioletta blommor som sitter på skaft från stjälkarna. Blommorna har smala kronblad, av vilka två är uppåtriktade och tre är nedåtriktade, sporren är smal, rak och mörkare än kronbladen. Fodret saknar eller har mycket korta bakåtriktade foderbihang. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Lundviol är mycket lik skogsviol (V. riviniana) med vilken den också kan bilda hybrider. Båda arterna har bladrosett såväl som örtartade stjälkar från jordstammen, skogsviol skiljs genom bredare, mer blåvioletta kronblad, blekare sporre och välutvecklade foderbihang. Arten ängsviol (V. canina) saknar bladrosett och har endast örtartade stjälkar från jordstammen.

Utbredning. Lundviol är ganska vanlig i de sydligaste landskapen och på Öland och Gotland, men den förekommer sällsynt ända upp till Uppland. Den växer i lundar och mullrika skogar. Första fynduppgift är från Halland och publicerades 1817 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet reichenbachiana hedrar botanisten H. G. L. Reichenbach (1793-1879) som var professor i Dresden.

Referenser

"Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke."

Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)