Dvärgviol

Viola pumila Chaix.

Dvergfiol Dværg-Viol Niedriges Veilchen

Dvärgviol

Beskrivning. Dvärgviol är en lågväxt, flerårig och kal ört med örtartade stjälkar från jordstammen. Stjälkarna har strödda blad och är ofta nedliggande, bladrosett saknas. Bladen är skaftade och bladskivan är mörkgrön och smal, mer än dubbelt så långa som bred, med killik bas. De övre stiplerna är nästan helbräddade och längre än bladskaftet. Dvärgviol blommar i juni med blekt violettblå blommor som sitter på skaft från stjälken. Blommorna är omkring en och en halv centimeter Dvärgviol långa och har två uppåtriktade och tre nedåtriktade kronblad som knappt överlappar varandra, samt kort sporre. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Dvärgviolens smala blad liknar dem hos två andra arter med samma byggnad. Arten strandviol (V. persicifolia) har större blommor med vita kronblad, samt övre stipler som är kortare än bladskaften. Arten storviol Dvärgviol (V. elatior) är mycket storväxt med finhåriga stjälkar och blad, samt två till två och en halv centimeter lång krona. Dvärgviol kan korsa sig med flera av arterna i släktet.

Utbredning. Dvärgviol är ganska vanlig på Öland och Gotland där den växer på kalkrik, gärna fuktig mark på alvaren, vid vätar

Dvärgviol och fuktängar. Arten har också påträffats i Skåne. Första fynduppgift publicerades i början av 1800-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet pumila kommer av latinets pumilus (dvärg) och betyder liten, dvärgartad.

Familj: Violaceae
Släkte: Viola

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/violpum.html
Senaste uppdatering: 14 november 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg