Strandviol

Viola persicifolia Schreb.

Vetenskapliga synonym: V. stagnina Kit.

Bleikfiol Rank Viol Rantaorvokki Fen Violet Gräben-Veilchen

Beskrivning. Strandviol är en flerårig ört med grov jordstam från vilken det utgår örtartade stjälkar. Stjälkarna är upprätta och kala med strödda blad, bladrosett saknas. Bladen är skaftade och bladskivan är ungefär dubbelt så lång som bred med tvär bladbas och något plattade bladskaft. Stiplerna är kortare än bladskaftet och omkring en centimeter långa. Strandviol blommar i juni-juli med ganska stora, vita eller ljusblå blommor som sitter på skaft från stjälkarna. Blommorna har två uppåtriktade och tre nedåtriktade kronblad, samt en kort ljus sporre. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Strandviol är mest lik de två andra violer, dvärgviol (V. pumila) och storviol (V. elatior), som också har långsmala bladskivor. Hos dessa båda arter är dock åtminstone de övre stiplerna längre eller lika långa som bladskaften.

Utbredning. Strandviol är en sällsynt art som förekommer i södra och mellersta Sverige. Den växer på stränder och betade ängar, gärna sådana som betas av hästar. Arten har minskat på senare år, vilket främst beror på minskande bete och igenväxning av växtplatserna. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades år 1817 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet persicifolia betyder 'med blad som hos persika' och kommer av latinets persica (persika) och folium (blad).

Referenser