Luktviol

Viola odorata L.

Marsfiol Marts-Viol Tuoksuorvokki Sweet Violet März-Veilchen

Beskrivning. Luktviol är en flerårig, kal till något hårig ört som har långa rotslående utlöpare och ofta bildar stora bestånd. Bladen är skaftade och sitter i en basal rosett, de har njurformade till hjärtlika bladskivor som är fint håriga på undersidan. Luktviol börjar blomma redan i april-maj, men man kan hitta blommande exemplar ännu tidigare på året och sent blommande luktvioler är inte heller ovanliga. Blommorna sitter på skaft som utgår direkt från jordstammen, de är väldoftande och mörkt violetta med två uppåtriktade och tre nedåtriktade kronblad. Fruktkapslarna är rundade och håriga, de sitter på nedböjda skaft och öppnar sig inte explosionsartat.
Luktviol kan knappast förväxlas med andra violer (Viola).

Utbredning. Luktviol förekommer i södra och mellersta Sverige upp till Gästrikland. Den förvildas lätt och påträffas ofta i parker och andra kulturpåverkade miljöer. Arten växer också i lundar i Skåne och på Öland och är eventuellt ursprunglig i dessa områden. Första fynduppgift är från medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Luktviolens blommor kanderas ibland och kan då användas till att pryda bakverk. Blommorna används också vid parfymtillverkning och enligt uppgift (Mabberley 1987) behövs det 100 kg blommor för att framställa 31 gram viololja. Violsirup, som förr användes bland annat mot hosta, kokades av socker och stötta kronblad.

Etymologi. Artnamnet odorata kommer av latinets odor (doft, lukt) och betyder välluktande.

Referenser