Underviol

Viola mirabilis L.

Krattfiol Forskelligblomstret Viol Lehto-orvokki Wunder-Veilchen

Beskrivning. Underviol är en lågväxt, flerårig ört med jordstam utan utlöpare. De tidigast utvecklade bladen sitter i rosett från jordstammen, bladskaften blir två decimeter långa och är ensidigt håriga, vilket är karaktäristiskt för arten. Bladskivorna är brett hjärtlika till njurlika med bred, trubbig spets. Stiplerna är lansettlika. Underviol blommar i april-maj med blekvioletta doftande blommor som sitter på långa skaft från jordstammen. Blommorna har två uppåtriktade och tre nedåtriktade kronblad, samt en vitaktig sporre. Under sommaren bildas örtartade stjälkar med både blad och små självbefruktande (kleistogama) blommor som inte öppnar sig. Stjälkarna är ensidigt håriga, liksom bladskaften. Fruktkapslarna är kala, de sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Jämfört med andra violer (Viola) är underviol ganska kraftigt byggd, den känns lätt igen på sin storlek, de stora breda bladen och de ensidigt håriga bladskaften.

Utbredning. Underviol är mindre allmän men har en vid utbredning som sträcker sig från Skåne till Lule Lappmark, i delar av Götaland och östra Svealand är den ganska vanlig. Arten växer på näringsrik kalkrik mark, i lundar och örtrika ängsgranskogar. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet mirabilis kommer av latinets mirus (underlig) och syftar på de små självbefruktande sommarblommorna.

Referenser

"Namnet Underviol häntyder dels på växtens olika vår- och sommartillstånd, dels på det egendomliga att dess, såsom det tyckes, bättre utbildade blommor (vårblommorna) borttorka utan att sätta frukt, då deremot de mindre utbildade blommorna (sommarblommorna) lemna ymnigt med frön."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)