Buskviol

Viola hirta L.

Svenska synonym: luddviol

Lodnefiol Håret Viol Karvaorvokki Hairy Violet Rauhhariges Veilchen

Beskrivning. Buskviol är en hårig, flerårig ört utan utlöpare. Bladen är skaftade och sitter i en basal rosett direkt från jordstammen, både bladskiva och skaft är mjukt håriga. Bladskivan är utdraget hjärtlik med svagt urnupen bas. Stiplerna är ganska små och nästan helbräddade. Buskviol blommar i april-maj med tämligen stora blommor som sitter på skaft direkt från jordstammen. Blommorna är nästan helt doftlösa, ljust blåvioletta med lila sporre och har två uppåtriktade och tre nedåtriktade kronblad. Blomskaftet har två små förblad som sitter nedom mitten. Fruktkapslarna är rundade och håriga, de sitter på nedböjda skaft och öppnar sig inte explosionsartat.
Buskviol liknar bergviol (V. collina) som dock har kraftigt tandade stipler, rundad bladskiva med djupt urnupen bas, samt förblad som sitter ovan mitten på blomskaftet. Arten luktviol (V. odorata) har också håriga blad, men har mörkare, starkt violdoftande blommor och ovanjordiska utlöpare. Buskviol kan hybridisera med såväl bergviol som luktviol, och även med den sällsynta arten silverviol (V. alba).

Utbredning. Buskviol är en sydlig art som förekommer från Skåne till Uppland med stora utbredningsluckor. Den är ganska vanlig i de flesta områden och växer i skogsbryn och backar på torr kalkpåverkad mark. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet hirta kommer av latinets hirtus (raggig, grovt hårig) och syftar på att arten är hårig.

Referenser

"Som denna art egentligen tillhör lundar och torrare buskbeväxta ställen i allmänhet, kallas den icke sällan Buskvioler."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)