Beskrivning. Buskviol är en hårig,
flerårig ört utan utlöpare. Bladen är skaftade
och sitter i en basal rosett direkt från jordstammen, både
bladskiva och skaft är mjukt håriga. Bladskivan är utdraget hjärtlik
med svagt urnupen bas. Stiplerna är ganska små och nästan
helbräddade.
Buskviol blommar i april-maj med tämligen stora
blommor som sitter på skaft direkt från jordstammen. Blommorna är
nästan helt doftlösa, ljust blåvioletta med lila sporre och har
två uppåtriktade och tre nedåtriktade kronblad.
Blomskaftet har två små förblad som sitter nedom mitten.
Fruktkapslarna är rundade och håriga, de sitter på nedböjda skaft
och öppnar sig inte explosionsartat.
Buskviol liknar bergviol (V. collina) som dock har kraftigt
tandade stipler, rundad bladskiva med djupt urnupen bas, samt
förblad som sitter ovan mitten på blomskaftet.
Arten luktviol (V. odorata) har också
håriga blad, men har mörkare, starkt violdoftande blommor och ovanjordiska
utlöpare. Buskviol kan hybridisera med såväl bergviol som luktviol,
och även med den sällsynta arten silverviol
(V. alba).
Utbredning. Buskviol är en sydlig art som
förekommer från Skåne till Uppland med stora
utbredningsluckor. Den är ganska vanlig i de flesta
områden och växer i skogsbryn och backar på torr
kalkpåverkad mark. Första fynduppgift är från
Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet hirta kommer av
latinets hirtus (raggig, grovt hårig) och syftar
på att arten är hårig.
|
Familj: Violaceae
Släkte: Viola
Norden
Norra halvklotet
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Som denna art egentligen tillhör lundar och torrare
buskbeväxta ställen i allmänhet, kallas den icke sällan
Buskvioler."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
|