Storviol

Viola elatior Fr.

Storfiol Stor Viol Hohes Veilchen

Beskrivning. Storviol är en flerårig ört som kan bli drygt fyra decimeter hög. Stjälken är finhårig och ogrenad med strödda skaftade blad, basal bladrosett saknas. Bladskivan är fem till sex centimeter lång, minst dubbelt så lång som bred, lansettlik med killik bas och har grunt grovsågad kant även vid basen. Stiplerna är lansettlika och minst lika långa som bladskaftet. Storviol blommar i maj-juni med stora blekblå blommor som sitter på skaft från de örtartade stjälkarna. Kronbladen är breda, två av dem är uppåtriktade och tre är nedåtriktade, sporren är ganska kort och gulgrön. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Storviol kännetecknas av sin storlek och behåring, de långa smala bladen och de långa stiplerna. Även två andra arter som växer på fuktig mark har blad som är två gånger längre än breda. Arten strandviol (V. persicifolia) skiljs genom tvär bladbas och stipler som är kortare än bladskaften. Arten dvärgviol (V. pumila) är småväxt och kal, samt har blommor med smalare kronblad. Storviol kan korsa sig med både strandviol och dvärgviol, och även med skogsviol (V. riviniana).

Utbredning. Storviol är sällsynt och förekommer endast på Öland. Den växer på tidvis fuktig, kalkrik mark, i lundar och buskmarker, fuktängar, diken, samt i karstsprickor på alvaret. Arten har blivit allt sällsyntare på senare år. Första fynduppgift är från Öland och publicerades 1820 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet elatior kommer av latinets elatus (hög) och betyder högre.

Familj: Violaceae
Släkte: Viola

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/viola/viola/violela.html
Senaste uppdatering: 3 mars 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg