Ängsviol

Viola canina L.

Vetenskapliga synonym: V. montana L. (ssp. montana)
Svenska synonym: hundviol, norrlandsviol (ssp. montana)

Engfiol (ssp. canina), Lifiol (ssp. montana) Hunde-Viol Aho-orvokki Týsfjóla Heath Dog-violet Hunds-Veilchen

Beskrivning. Ängsviol är en flerårig ört med tunn slät jordstam varifrån det endast utgår örtartade stjälkar med blad och blommor, bladrosett saknas. Bladen är skaftade och har smalt hjärtlik bladskiva som vanligen är dubbelt så lång som bred. Stiplerna är långflikiga och kortare än bladskaftet. Ängsviol blommar i maj-juni med blåvioletta eller ljusblå blommor som sitter på skaft från stjälkarna. Blommorna har ganska breda kronblad som är något överlappande, två av kronbladen är uppåtriktade och tre är nedåtriktade, det nedersta är ofta kortare än de andra. Sporren är vanligen vitaktig. Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat. Ängsviol är en variabel art och man brukar urskilja två underarter, huvudunderarten ängsviol (ssp. canina) har stipler som är mindre än hälften så långa som bladskaften, samt mörkare, rent blå blommor. Underarten norrlandsviol (ssp. montana (L.) Hartm.) är mer upprätt, ofta med gamla vissnade fjolårsstjälkar som sitter kvar i tuvorna, och har smalare blad, stipler som är mer än hälften så långa som bladskaften, samt oftast ljusare blå blommor.
Ängsviol hybridiserar med flera andra violer (Viola). Vanlig är till exempel hybriden med skogsviol (V. riviniana), hybriden har en bladrosett liksom skogsviolen men saknar dess grova ärriga jordstam och har istället, liksom ängsviolen, en tunn, slät och grenig jordstam. Blommorna kan i form och färg vara lika endera föräldraarten.

Utbredning. Ängsviol är vanlig i hela landet, den växer på öppna torra ängar, backar och i skogsbryn. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet canina kommer av latinets canis (hund). Namnet har tolkats på flera olika sätt, antingen att det syftar på växtens, liksom hundens, mångformighet eller på en viss underlägsenhet i egenskaper då den jämförs med andra arter.

Referenser

"Prof. Wahlenberg anser, att art-namnet canina (Hund-Viol) är gifvet för att utmärka, att Växten är mångformig såsom Hunden med dess talrika racer. Deremot säger D:r J. E.  Smith, att artnamnet skall tillkännagifva en grad af underlägsenhet hos Växten, förmodligen jemnförelsevis med Viola odorata."

Ur Stockholms flora av J. E. Wikström (1840)