|
Beskrivning. Ängsviol är en flerårig
ört med tunn slät jordstam varifrån det endast
utgår örtartade stjälkar med blad och blommor, bladrosett saknas.
Bladen är skaftade och har smalt hjärtlik bladskiva som vanligen är dubbelt så
lång som bred. Stiplerna är långflikiga och
kortare än bladskaftet. Ängsviol blommar i maj-juni
med blåvioletta eller ljusblå blommor som sitter på skaft från stjälkarna. Blommorna har
ganska breda kronblad som är något överlappande,
två av kronbladen är uppåtriktade och tre är nedåtriktade, det nedersta
är ofta kortare än de andra. Sporren är vanligen vitaktig.
Fruktkapslarna sitter på upprätta skaft och öppnar sig explosionsartat.
Ängsviol är en variabel art och man brukar urskilja två
underarter, huvudunderarten ängsviol (ssp. canina) har stipler som är
mindre än hälften så långa som bladskaften, samt
mörkare, rent blå blommor. Underarten norrlandsviol (ssp. montana (L.)
Hartm.) är mer upprätt, ofta med gamla vissnade fjolårsstjälkar
som sitter kvar i tuvorna, och har smalare blad, stipler som är mer än hälften så långa
som bladskaften, samt oftast ljusare blå blommor.
Ängsviol hybridiserar med flera andra
violer (Viola). Vanlig är till
exempel hybriden med skogsviol
(V. riviniana), hybriden har en bladrosett liksom skogsviolen
men saknar dess grova ärriga jordstam och har istället,
liksom ängsviolen, en tunn, slät och grenig jordstam.
Blommorna kan i form och färg vara lika endera föräldraarten.
Utbredning. Ängsviol är vanlig i hela landet,
den växer på öppna torra ängar, backar och i skogsbryn.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet canina kommer av
latinets canis (hund). Namnet har tolkats
på flera olika sätt, antingen att det syftar på växtens, liksom hundens,
mångformighet eller på en viss underlägsenhet
i egenskaper då den jämförs med andra arter.
|
Familj: Violaceae
Släkte: Viola
Norden
Norra halvklotet (ssp. canina)
Norra halvklotet (ssp. montana)
Fridlyst (på Vinga)
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Prof. Wahlenberg anser, att art-namnet canina
(Hund-Viol) är gifvet för att utmärka, att Växten
är mångformig såsom Hunden med dess talrika racer. Deremot
säger D:r J. E. Smith, att artnamnet skall tillkännagifva
en grad af underlägsenhet hos Växten, förmodligen jemnförelsevis
med Viola odorata."
Ur Stockholms flora av J. E. Wikström (1840)
|