Läkevänderot

Valeriana officinalis L.

Vetenskapliga synonym: V. baltica Pleijel
Svenska synonym: vendelört, vänderot, äkta vänderot

Lækjevändelrot Læge-Baldrian Rohtovirmajuuri Garðabruða Echter Arznei-Baldrian, Echter Baldrian

Läkevänderot Beskrivning. Läkevänderot är en kal, flerårig ört med halvmeterhöga, upprätta stjälkar. Den har en kort kraftig jordstam men bildar inga utlöpare från basen av stjälken. Alla blad är parbladiga med mellan sex och tio, smala, grovtandade småblad, ändfliken är ungefär lika stor som de andra småbladen. Läkevänderot blommar i juli-augusti, blommorna är omkring tre millimeter och frukten är ungefär lika lång när den är mogen.
Läkevänderot Läkevänderot är mycket lik arten flädervänderot (V. sambucifolia), den senare skiljs genom större, omkring fem millimeter långa, blommor och blad som har färre bladpar och en ändflik som ofta är större och bredare än sidosmåbladen. Dessutom bildar flädervänderot ovanjordiska eller underjordiska utlöpare mot slutet av växtsäsongen. De två arterna utgör dock ett komplex där man inte alltid kan dra skarpa artgränser och där vissa exemplar kan vara svåra att artbestämma, de kan också korsa sig och bilda hybrider.

Läkevänderot

Utbredning. Läkevänderot är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer på fuktig mark, i fuktängar, diken och skogsbryn. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Läkevänderot

Användning. Läkevänderot har använts bland annat mot olika nervsjukdomar. Hoffberg (1792) konstaterar att den "beröms i Fallandesot, långsam hufwudwärk och nerfsjuka". Dess starka lukt är omtyckt av katter, liksom lukten hos kattmynta (Nepeta cataria). Enligt Retzius är också råttor attraherade av doften och han skriver att den "skall ock behaga Rottor, och nyttjas derföre af Rottefångare i luder". Då man förr inte särskilde läkevänderot och flädervänderot (V. sambucifolia) kan man anta att båda arterna användes på samma sätt.

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt.

Familj: Valerianaceae
Släkte: Valeriana

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Vendelörtens rot har obehaglig, något besk, i början skarp, smak och egendomlig, genomträngande, vidrig lukt, som kan orsaka yrsel och hufvudvärk, men som behagar kattor mycket...
...Roten användes i medicinen (Radix Valerianæ minoris Pharm.) och utgör ett verksamt nervmedel. Nyttjas - såsom pulver, tinctur eller extract - mot epilepsi, spasmer o. s. v. och dessutom, jemte andra medel, mot paralysi och katalepsi. Bör samlas om våren (innan stjelken utväxt), torkas långsamt och förvaras i slutet kärl; den bibehåller då sina egenskaper under flera år...
...I flera landsorter nyttjar allmogen denna ört mot åkommor hos boskapen, och ännu allmännare är den ansedd såsom ett medel mot troll och trolldom (DYBECK)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/valeriana/valer/valeoff.html
Senaste uppdatering: 19 oktober 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg