Vårklynne

Valerianella locusta (L.) Laterr.

Vetenskapliga synonym: V. olitoria (L.) Pollich
Svenska synonym: mâchesallat, vårsallat

Vårsalat Tandfri Vårsalat Vuonankaali, Rantavuonankaali Common Cornsalad Gewöhnlicher Feldsalat

Beskrivning. Vårklynne är en liten, kal, ettårig ört med motsatta blad, gaffelgrenad stjälk och ljusblå blommor. Växten är tämligen kompakt och ofta grenad nästan från basen. Bladen är något blågröna, i formen tunglika eller spatelformade med helbräddad kant. Vårklynne blommar i maj-juni, blommorna är små, bara en till två millimeter breda, och sitter i täta huvudlika gyttringar i änden av de gaffelgrenade stjälkarna. Frukten är rundad, ljusbrun och det kvarsittande fodret är oansenligt. I tvärsnitt har frukten tre ungefär likstora rum, bara ett av fruktrummen innehåller ett frö medan de två övriga är tomma.
Vårklynne kan vara mycket småväxt och otydligt grenig och kan då se otypisk ut, men de små ljusblå blommorna som sitter i parvis ordnade huvudlika gyttringar kan då vara ett bra kännetecken för arten. Den sällsynta arten sommarklynne (V. dentata) har rödlätta blommor och frukter med ett kvarsittande tydligt foder och som i tvärsnitt har ett stort rum med ett frö och två betydligt mindre, tomma rum.

Utbredning. Vårklynne är ganska vanlig i kusttrakterna i Sydsverige. Den växerpå soliga, sandiga och grusiga marker. Första fynduppgift är från Tärnö i Blekinge och publicerades 1662 (Nordstedt 1920).

Användning. Bladrosetten hos vårklynne övervintrar och kan tidigt på våren plockas och ätas som sallat (Lactuca sativa). Vårklynne odlas och saluförs under namnet mâchesallat eller mâche, som är dess franska namn.

Etymologi. Artnamnet locusta kommer av latinets locusta (gräshoppa) och är ett 1600-tals namn på vårklynne.

Referenser

"Wäxer omkring Stockholm och på Öland, mera sällsynt i åkrarne i Skåne. Kreaturen äta den wäl, men den finnes icke til den myckenhet någorstädes, at den förtjenar afseende. Utrikes sås den i Trägårdar, och gröna bladen ätas i Sallat under namn af Sommar Rapunzel, i synnerhet höst och wår. I Swerige odlas den på mycket få ställen til sådant behof."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)