Urtica L.Nässlor | |
|
Beskrivning. Ett- eller fleråriga örter
med brännhår eller sällan nästan utan brännhår;
sambyggare eller tvåbyggare. Stjälk fyrkantig. Blad motsatta,
ovala med sågad kant; bladbas ibland hjärtlik. Blommor i
axlika eller greniga knippen; hylleblad fyra, gröna. Honblommor med
två större och två mindre hylleblad. Frukt en nöt
som ligger innesluten i hyllet. Övrigt. Nässlornas brännhår är ihåliga och har förbindelse med en liten giftblåsa. Håren är mycket sköra och går av vid minsta beröring, deras spets bryts av snett och fungerar som en tunn kanyl när giftblåsan töms. Etymologi. Släktnamnet Urtica kommer av fornlatinets urere (bränna), vilket syftar på de brännande håren. Släktet har 30 arter, i Sverige förekommer den fleråriga
arten brännässla
(U. dioica) och den ettåriga arten
etternässla (U. urens).
Tillfälligt förekommer också flera andra arter av nässlor, som
bandnässla (U. membranacea), hampnässla (U. cannabina)
och romersk nässla (U. pilulifera). |
Familj: Urticaceae
Arter: brännässla (U. dioica) etternässla (U. urens) "Få växter älska så mycket menniskans
närhet som Nässlorna, hvadan också deras stora utbredning.
Deras utseende är, såsom bekant, mindre behagligt, och deras
'brännande' blad och stjelkar göra dem ingalunda omtyckta.
Men märklig är inrättningen hos de för dessa växter egendomliga brännhåren.
Hvart hår är ihåligt och sitter på en liten giftblåsa. Då vi med bara
huden beröra ett sådant hår, hvilket är mycket skört, afbrytes det och blåsan
ingjuter i det lilla såret sin skarpa vätska, som nu orsakar den såsom
"nässelbränna" bekanta känsla och de svidande blemmor, hvilkas antal
rättar sig efter antalet brännhår, som man råkat vidröra."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av
C. F. Nyman (1868) |
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/urtica/urtic/welcome.html
Senaste uppdatering: 26 oktober 1998
Ansvarig för denna sida:
Arne Anderberg