Lundalm

Ulmus minor Mill.

Vetenskapliga synonym: U. campestris L., U. carpinifolia Ruppius ex Suckow, U. foliacea auct.
Svenska synonym: rödalm

Lundalm Småbladet-Elm, Park-Elm Small-leaved Elm Feld-Ulme

Beskrivning. Lundalm är ett upp till 20-25 meter högt träd som skjuter rikligt med rotskott. Grenarna är oftast vågrätt utbredda, ibland med korklister (f. suberosa). Årsskotten är mestadels kala. Vinterknopparna är något mindre och trubbigare än hos alm, knoppfjällen är sparsamt vithåriga. Bladen är brett lansettlika och bredast vid mitten, med skev bladbas och sågad kant. Bladöversidan är kal och glänsade medan undersidan är matt och har hårtofsar i nervvinklarna, bladnerverna är vanligen gaffelgreniga. Lundalm blommar i april-maj, före lövsprickningen. Blommorna sitter i täta, huvudlika samlingar. Frukten har kal vingkant och fröet sitter nära den kluvna spetsen.
Lundalm kan förväxlas med alm (U. glabra) och skiljs säkrast på fröets läge i frukten, alm har sitt frö beläget mitt i frukten och har en mer sluten slits, medan lundalmens frö ligger närmare fruktens spets som har en bredare, mer öppen slits. Almens blad är oftast också omvänt äggrunda, bredast ovan mitten, och vanligen mycket strävt håriga på ovansidan. Den tredje almarten, vresalm (U. laevis), skiljer sig genom mjukhårig bladundersida, ogrenade bladnerver, samt långskaftade blommor och frukter med hårig vingkant. Lundalm och alm och bildar lätt hybrider när de växer tillsammans, korsningen brukar kallas hybridalm (U. x hollandica Mill.).

Äldsta. Lundalm uppges kunna bli upp till 500 år gammal.

Utbredning. Lundalm växer vild bara på Öland och Gotland, en större lundalmsskog finns i Kastlösa på Öland. Arten förekommer också planterad på andra platser. Första fynduppgift är från Brostorp på Öland och publicerades 1818 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet minor är latin och betyder mindre.

Referenser