Tilia L.

Lindar

Beskrivning. Lövfällande träd med kraftig stam och djupt rotsystem. Vinterknoppar strödda, ovala, blanka, röda eller gröna, oftast med ett stort och ett litet knoppfjäll, vilket gör att knoppen ser ut som en tumvante. Blad strödda, ordnade i två rader, hjärtformade med något sned bladbas; bladundersida vanligen med hårtofsar i nervvinklarna; stipler avfallande. Blomställning långskaftad; förblad stort, vinglikt. Blommor i små kvastar, tvåkönade, blekgröna ('lindblomsgrönt'), väldoftande. Foderblad fem, fungerar som nektargömmen under blomningen. Kronblad fem. Ståndare talrika. Stift ett, märke flikigt. Fruktämne översittande. Frukt en rund eller päronformad, filthårig nöt med otydliga eller tydliga åsar. Frön en eller två i varje nöt. Fruktställningen fälls i sin helhet och det vinglika förbladet tjänar som fallskärm och propeller.
Kromosomtal: 2n=82.

Övrigt. Lindar, framförallt parklind, attraherar bladlöss vilka utsöndrar så kallad honungsdagg, upp till 1 kg socker per kvadratmeter och år kan produceras.

Etymologi. Släktnamnet användes för lind redan av Vergilius (död år 19 f. Kr.).

Släktet har 45 arter, i Sverige förekommer de två arterna lind (T. cordata) och bohuslind (T. platyphyllos). De både svenska arterna korsar sig lätt och den hybrid som då uppstår, parklind (T. x vulgaris Hayne), är mycket vanlig i odling. Svartlind (T. americana), glanslind (T. x euchlora) och silverlind (T. tomentosa) är andra lindar som ibland odlas.
Barrlind är ett gammalt namn på idegran (Taxus baccata).

Familj: Tiliaceae

Arter:
bohuslind (T. platyphyllos)
lind (T. cordata)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning