Besksöta

Solanum dulcamara L.

Svenska synonym: kvesved, vivang

Slyngsøtvier Bittersød Natskygge Punakoiso Bittersweet Bittersüßer Nachtschatten

Beskrivning. Besksöta är en ofta slingrande, upprätt eller nedliggande halvbuske som kan bli nästan två meter hög och som luktar illa. Bladen är äggformade med helbräddad kant och har ibland två bladflikar vid basen. Besksöta blommar från juni till augusti. Blommorna sitter i kvastlika knippen och är stjärnformiga och mörkt violetta med tillbakaböjda flikar, varje flik har vid sin bas två gröna fläckar med vita kanter. Ståndarknapparna är långa, gula och bildar en kon kring stiftet. Bären är äggformade och glänsande röda.
Besksöta kan knappast förväxlas med andra arter, de violetta blommorna med hopstående ståndare och de röda bären är karaktäristiska för arten.

Utbredning. Besksöta förekommer upp till Medelpad. Den växer mest på fuktiga marker som sjöstränder, alkärr, och längs bäckar och åar. Första fynduppgift. Arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Stjälkarna har använts till korgarbeten och en dekokt på unga stjälkar (Stipites Dulcamaræ) användes förr mot benvärk, utslag, skabb med mera. Som en kuriositet kan nämnas att farao Tutankhamons tredje kista lär ha varit dekorerad med bär av besksöta som var trädda på trådar av dadelpalmsblad (Mabberley 1987).

Etymologi. Artnamnet dulcamara kommer av latinets dulcis (söt) och amarus (bitter) och syftar liksom det svenska namnet på stjälkarnas smak, som uppges först vara besk sedan söt.

Referenser