Spikklubba

Datura stramonium L.

Vetenskapliga synonym: D. stramonium f. tatula (L.) A. Blytt, D. tatula L. (var. tatula)
Svenska synonym: vit spikklubba (var. stramonium), violett spikklubba, violspikklubba (var. tatula)

Piggeple Pigæble Hulluruoho Thorn-apple Stechapfel

Spikklubba Beskrivning. Spikklubba är en ettårig, illaluktande, högväxt ört med grov stjälk som kan bli upp till en meter hög. Stjälken är upprätt och upptill gaffelgrenad. Bladen är strödda och äggformat spetsiga med glest grovtandad kant. Spikklubba blommar från juli till september. Blommorna sitter ensamma och är väldoftande, de Spikklubba är bara utslagna på natten. Kronan är stor och trattlik med fem korta spetsiga flikar, den är vanligen vit men det förekommer också en varietet med violetta blommor, som brukar kallas violett spikklubba (var. tatula (L.) Torr.). Frukten är en stor, rund och grovt taggig kapsel, som är mycket typisk och som har gett arten dess svenska Spikklubba, frukt namn, spikklubba. Kapseln öppnas med fyra flikar och innehåller många mörka frön. Arten är mycket giftig.
Spikklubba kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Spikklubba förekommer sällsynt som ogräs på odlad mark eller ruderatmark, vanligast i Västsverige. Arten hör ursprungligen hemma i Amerika. Första fynduppgift publicerades år 1737 (Hylander 1971).

Spikklubba, frukt

Användning. Extrakt av spikklubba botade, enligt Hoffberg (1792), "ofta fallandesot och hjelper dem som mist förståndet".

Etymologi. Artnamnet stramonium är det italienska namnet på spikklubba som användes av Hildegardis de Pingua på 1100-talet. Svenska namnet spikklubba syftar på den stora taggiga fruktkapseln.

Familj: Solanaceae
Släkte: Datura

Norden
Norra halvklotet
Giftig
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"I förra tider, då wid Städerne funnos stora och gamla gödselhögar, wäxte den ömnigt wild på sådane ställen, men sedan man lärt sig bättre gagna desse samlingar har den wid Skånska Städerne förswunnit, förmodeligen äfwen så annorstädes, til ringa förlust, ty huru wackra dess stora, hwita blommor äro, är sjelfwa Örten stinkande och giftig. Det senare gäller ock om fröen. Dess giftiga werkan wisar sig gemenligen genom en förryckt inbildning, och slutar merendels med raseri."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/solana/datur/datustr.html
Senaste uppdatering: 5 augusti 2003
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg