Läkekungsljus

Verbascum phlomoides L.

Svenska synonym: storkungsljus

Hjartekongslys Hjertebladet Kongelys Rohtotulikukka Orange Mullein Windblumen-Königskerze

Beskrivning. Läkekungsljus är en storväxt, tvåårig ört. Stjälken är ullig och trind, utan nedlöpande lister, och kan bli omkring en meter hög. Bladen är vitludna på båda sidorna, de nedre omkring tre decimeter långa, elliptiska och kortskaftade. Stjälkbladen är mindre och spetsigt hjärtlika med nästan stjälkomfattande bas som ej är nedlöpande. Läkekungsljus blommar i juli-augusti med gula blommor som sitter i en ogrenad eller fågrenig blomställning. Kronan är stor, tre till fem centimeter bred. Ståndarna har tre vitludna och två kala strängar, ståndarknapparna är fyra till fem millimeter långa, de nedre är osymmetriskt infästade.
Läkekungsljus känns igen på de stora blommorna och de spetsigt hjärtlika stjälkbladen som ej är nedlöpande. Den likaså storblommiga arten ölandskungsljus (V. densiflorum) har nedlöpande bladbaser. Arten praktkungsljus (V. speciosum) skiljs genom välutvecklad rosett av stora tungformade blad, samt blommor med symmetriskt infästa ståndarknappar.

Utbredning. Läkekungsljus förekommer sällsynt i Sydsverige. Arten hör ursprungligen hemma i sydöstra Europa, men är naturaliserad i Sverige och uppträder ofta tillfälligt på kulturmark, i vägkanter, tomter och vid bebyggelse. Första fynduppgift som förvildad är från Karlshamn i Blekinge och publicerades år 1830 (Hylander 1971).

Användning. Läkekungsljus odlas ibland som prydnadsväxt.

Etymologi. Artnamnet phlomoides kommer av det vetenskapliga namnet på släktet lejonsvansar, Phlomis, samt latinets -oides (liknande) och betyder 'lik Phlomis', vilket syftar på behåringen och de gula blommorna.

Referenser