Beskrivning. Läkekungsljus är en storväxt,
tvåårig ört. Stjälken är ullig och trind, utan
nedlöpande lister, och kan bli omkring en meter hög. Bladen är vitludna
på båda sidorna, de nedre omkring tre decimeter långa,
elliptiska och kortskaftade. Stjälkbladen är mindre och spetsigt
hjärtlika med nästan stjälkomfattande bas som ej är
nedlöpande. Läkekungsljus blommar i juli-augusti med gula blommor som sitter i en
ogrenad eller fågrenig blomställning.
Kronan är stor, tre till fem
centimeter bred. Ståndarna har tre vitludna och två kala strängar,
ståndarknapparna är fyra till fem millimeter långa, de nedre
är osymmetriskt infästade.
Läkekungsljus känns igen på de stora blommorna och de spetsigt
hjärtlika stjälkbladen som ej är nedlöpande. Den likaså
storblommiga arten ölandskungsljus (V. densiflorum) har nedlöpande
bladbaser. Arten praktkungsljus (V. speciosum) skiljs genom välutvecklad
rosett av stora tungformade blad, samt blommor med symmetriskt infästa
ståndarknappar.
Utbredning. Läkekungsljus förekommer sällsynt
i Sydsverige. Arten hör ursprungligen hemma i sydöstra
Europa, men är naturaliserad i Sverige och uppträder ofta tillfälligt
på kulturmark, i vägkanter, tomter och vid bebyggelse.
Första fynduppgift som förvildad är från Karlshamn
i Blekinge och publicerades år 1830 (Hylander 1971).
Användning. Läkekungsljus odlas ibland som prydnadsväxt.
Etymologi. Artnamnet phlomoides kommer av det
vetenskapliga namnet på släktet lejonsvansar, Phlomis,
samt latinets -oides (liknande) och betyder 'lik Phlomis', vilket
syftar på behåringen och de gula blommorna.
|
Familj: Scrophulariaceae
Släkte: Verbascum
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|