Höskallra

Rhinanthus serotinus (Schönh.) Oborny

Vetenskapliga synonym: R. angustifolius C. C. Gmel., R. major auct.; R. serotinus (Schönh.) Oborny ssp. grandiflorus (Wallr.) Janch. (ssp. vernalis)
Svenska synonym: stor höskallra; höstskallra (ssp. serotinus), åkerskallra (ssp. apterus), äkta höskallra (ssp. vernalis)

Storengkall Stor Skjaller Isolaukku Greater Yellow-rattle Großer Klappertopf

Beskrivning. Höskallra är en låg till medelstor, ettårig, halvparasitisk ört med upprätt, ogrenad eller grenad stjälk som kan bli en halv meter hög. Bladen är ljusgröna och lansettlika. Höskallra blommar under sommaren eller hösten med gula blommor. Blommornas stödblad är ljusa, ofta vitgröna. Kronan är klargul, omkring två centimeter lång, med böjd kronpip och en långt utdragen, mörkt blå tand från överläppen. Fröna är oftast tydligt vingkantade. Höskallra är variabel med delvis ekologiskt skilda vår- och höstformer och brukar delas i tre, mer eller mindre skarpt avgränsade underarter. Huvudunderarten höstskallra (ssp. serotinus) är grovt byggd med båglikt uppböjda grenar och har flera bladpar mellan de översta grenarna och de nedersta blommorna, den blommar i augusti-september och har brett vingkantade frön. Underarten äkta höskallra (ssp. vernalis (N. W. Zinger) Hyl.) är oftast ogrenad eller har korta uppåtriktade grenar och saknar vanligen blad mellan det översta grenparet och de nedersta blommorna, den blommar i juni-juli och har liksom föregående brett vingkantade frön. Den tredje underarten, åkerskallra (ssp. apterus (Fr.) Hyl.), är sparsamt grenig, blommar från juni-augusti och har frön utan vingkant.
Den andra arten i släktet, ängsskallra (R. minor), skiljs genom mörkare stödblad, mindre blommor med rak kronpip, samt en knappt millimeterlång, blekt blå tand på överläppen.

Utbredning. Underarten höstskallra (ssp. serotinus) är ganska vanlig i Syd- och Mellansverige, den växer huvudsakligen i vägrenar och på strandängar. Underarten äkta höskallra (ssp. vernalis) växer i slåttermarker och naturbetesmarker men har minskat kraftigt och är numera mycket sällsynt. Åkerskallra (ssp. apterus) var i äldre tid ett vanligt åkerogräs, särskilt i något fuktiga åkrar, men har genom effektiviserad utsädesrensning nästan helt försvunnit ur den svenska floran. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet serotinus betyder sen, i betydelsen att den ofta blommar på hösten.

Referenser