Ängsskallra

Rhinanthus minor L.

Vetenskapliga synonym: R. borealis (Sterneck) Druce (ssp. minor), R. groenlandicus (Ostenf.) Chabert (ssp. groenlandicus)
Svenska synonym: liten höskallra; äkta ängsskallra (ssp. minor), fjällskallra (ssp. groenlandicus), smalskallra (ssp. stenophyllus)

Småengkall Liden Skjaller Pikkulaukku (ssp. minor), Lapinlaukku (ssp. groenlandicus) Lokasjóður Yellow-rattle Kleiner Klappertopf

Beskrivning. Ängsskallra är en lågväxt, ettårig, halvparasitisk ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är ogrenad eller sparsamt grenig upptill. De motsatta bladen är mörkgröna med omkring tio par insänkta nerver. Ängsskallra blommar från juni till augusti med gula blommor som sitter i vecket av brungröna stödblad och bildar en toppställd klase. Kronan är klargul, en dryg centimeter lång, och har en rak kronpip och en mycket kort, blekblå tand på överläppens undersida. Ängsskallra är variabel och brukar delas i tre underarter, vilka ibland betraktas som skilda arter. Den tidigblommande huvudunderarten äkta ängsskallra (ssp. minor) har uppåtriktade grenar och blommornas stödblad är mörka och har korta tänder vid basen. Underarten smalskallra (ssp. stenophyllus (Schur) O. Schwarz) är mer senblommande, har båglikt uppböjda grenar och smalt lansettlika blad. Underarten fjällskallra (ssp. groenlandicus (Ostenf.) Neuman) är grövre, ljusare grön, med blekare stödblad som har långa, mer utstående tänder vid basen.
Den andra arten i släktet, höskallra (R. serotinus), skiljs genom vitgröna stödblad, större blommor med böjd kronpip, samt längre, drygt en millimeter lång, mörkblå tand på överläppen.

Utbredning. Ängsskallra är vanlig i olika typer av frisk gräsmark, i ängar, vägkanter och hedmarker, från Skåne till Lule Lappmark. Underarten fjällskallra (ssp. groenlandicus) är nordlig och förekommer huvudsakligen i fjälltrakterna från Härjedalen till Torne Lappmark. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet minor betyder liten.

Referenser