Kärrspira
Pedicularis palustris L.
Vetenskapliga synonym: P. opsiantha E. L. Ekman (ssp. opsiantha)
Svenska synonym: höstspira (ssp. opsiantha), nordspira (ssp. borealis), vanlig kärrspira (ssp. palustris)
Vanleg myrklegg
Eng-Troldurt (ssp. palustris), Høst-Troldurt (ssp. opsiantha)
Luhtakuusio
Marsh Lousewort
Sumpf-Läusekraut
|
|
Beskrivning. Kärrspira är en medelstor, två- eller sällan ettårig
ört som kan bli upp till fra decimeter hög. Stjälken är vanligen grenad och har talrika,
fint parflikiga blad som ofta är svartgröna eller rödbruna. Den blommar
i maj-juli eller i augusti-september. Blommorna är rosaröda och omkring två
centimeter långa, de sitter i klasar i toppen av stjälken och i grenspetsarna.
Fodret är cylindriskt och tvåläppigt. Kronan är tvåläppig
med liklånga läppar, hos överläppen är spetsen tvärt avskuren.
Kärrspira är en variabel art som brukar delas i flera underarter vilka dock
är oskarpt avgränsade från varandra. Huvudunderarten, vanlig kärrspira
(ssp. palustris), har korta övre grenar och långa nedre grenar, stor,
omkring två centimeter lång krona, och ofta framåtriktade bladflikar.
Underarten höstspira (ssp. opsiantha (Ekman) E. G. Almq.) är
senblommande och kännetecknas av mindre blommor, att alla grenar
är utstående och ungefär liklånga, samt att bladflikarna är
smala och rakt utstående. Underarten nordspira (ssp. borealis
(J. W. Zetterst.) Hyl.) har också liten krona, men är nästan ogrenad med
få korta grenar och blad med smala, rakt utstående bladflikar.
Kärrspira liknar mest granspira (P. sylvatica),
men den senare är lågväxt och har ljusare rosaröda blommor där
överläppen är tydligt längre än underläppen.
Utbredning. Kärrspira är ganska vanlig på
fuktig mark, i myrkanter, kärrängar och på stränder. Den förekommer
från Skåne till Torne Lappmark. Underarten nordspira (ssp. borealis)
förekommer i norra Sverige, ner till Svealand. Underarten höstspira
(ssp. opsiantha) är huvudsakligen sydlig och ganska sällsynt.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Underarten höstspira (ssp. opsiantha) beskrevs först som en egen art av
Erik Leonard Ekman 1909, beskrivningen grundade sig på exemplar som han insamlat i
Jönköpingstrakten. Hans typexemplar finns idag i Naturhistoriska riksmuseets
samlingar och kan ses i artens bildgalleri.
Etymologi. Artnamnet palustris kommer av latinets palus
(kärr) och syftar på växtplatsen.
|
Familj: Scrophulariaceae
Släkte: Pedicularis
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Är allmän i alla kärr och kärracktige, sumpige
ängar. Den är en förtretlig wäxt på sådane ställen,
ty dels gör den Lian stump, hwadan namnet Liewarg, dels äro dess stjelkar i
höet så hårda, at Kreaturen ej kunna tugga den."
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)
|