|
Beskrivning. Skogskovall är en ettårig ört som kan bli
upp till tre decimeter hög. Stjälken är upprätt och har motsatta långsmala blad.
Skogskovall blommar från juni till augusti med små gula blommor som sitter
ensidigt vända, i bladvecken. Stödbladen är gröna.
Blommorna är mindre än en centimeter långa och vanligen klargula, kronpipen
är kort och underläppen nedböjd. Foderflikarna är lika långa som
kronpipen. Fruktkapseln är knappt längre än foderflikarna och den
innehåller vanligen bara två frön.
Skogskovall och ängskovall (M. pratense)
är de enda bland kovallerna (Melampyrum)
som har gröna stödblad. Ängskovall skiljs genom sina sina längre blommor som
blir över en och en halv centimeter långa och som har en kronpip som
är mycket längre än fodret, rak underläpp, oftast blekt
gula blommor, samt en längre fruktkapsel med vanligen fyra frön.
Utbredning. Skogskovall är vanlig i hela landet, den
växer vanligen i näringsrika, inte alltför torra barrskogar,
ofta tillsammans med ängsfräken
(Equisetum pratense). Första fynduppgift är
från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).
Övrigt. Ett citat från Flora Lapponica (1737),
där Linné omtalar att skogskovall och ängskovall var
bra betesväxter som gav ett utmärkt smör, finns att läsa under arten
ängskovall (M. pratense).
Etymologi. Artnamnet sylvaticum kommer av latinets
silva (skog).
|
Familj: Scrophulariaceae
Släkte: Melampyrum
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Skogsskeplingen bosätter och utvecklar sig i skuggan,
men vänder sig mot dagern för att utslå sina blommor. Man ser
icke sällan talrika, i grupper samlade stånd, alla vändande
sina blommor i en och samma riktning, som således utvisar från
hvilket håll de mottaga det mesta ljuset."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
|