Skogskovall

Melampyrum sylvaticum L.

Svenska synonym: skogsskepling

Småmarimjelle Skov-Kohvede Metsämaitikka Krossjurt Small Cow-wheat Wald-Wachtelweizen

Beskrivning. Skogskovall är en ettårig ört som kan bli upp till tre decimeter hög. Stjälken är upprätt och har motsatta långsmala blad. Skogskovall blommar från juni till augusti med små gula blommor som sitter ensidigt vända, i bladvecken. Stödbladen är gröna. Blommorna är mindre än en centimeter långa och vanligen klargula, kronpipen är kort och underläppen nedböjd. Foderflikarna är lika långa som kronpipen. Fruktkapseln är knappt längre än foderflikarna och den innehåller vanligen bara två frön.
Skogskovall och ängskovall (M. pratense) är de enda bland kovallerna (Melampyrum) som har gröna stödblad. Ängskovall skiljs genom sina sina längre blommor som blir över en och en halv centimeter långa och som har en kronpip som är mycket längre än fodret, rak underläpp, oftast blekt gula blommor, samt en längre fruktkapsel med vanligen fyra frön.

Utbredning. Skogskovall är vanlig i hela landet, den växer vanligen i näringsrika, inte alltför torra barrskogar, ofta tillsammans med ängsfräken (Equisetum pratense). Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Ett citat från Flora Lapponica (1737), där Linné omtalar att skogskovall och ängskovall var bra betesväxter som gav ett utmärkt smör, finns att läsa under arten ängskovall (M. pratense).

Etymologi. Artnamnet sylvaticum kommer av latinets silva (skog).

Referenser

"Skogsskeplingen bosätter och utvecklar sig i skuggan, men vänder sig mot dagern för att utslå sina blommor. Man ser icke sällan talrika, i grupper samlade stånd, alla vändande sina blommor i en och samma riktning, som således utvisar från hvilket håll de mottaga det mesta ljuset."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)