Ängskovall

Melampyrum pratense L.

Svenska synonym: kovall

Stormarimjelle Almindelig Kohvede Kangasmaitikka Common Cow-wheat Wiesen-Wachtelweizen

Beskrivning. Ängskovall är en ettårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken är ogrenad eller grenad och har långsmala motsatta blad. Ängskovall blommar från juni till augusti. Blommorna sitter i bladvecken och är alla vända åt samma håll, blommornas stödblad är gröna. Kronan är ungefär en och en halv centimeter lång och har utdragen vitgul kronpip, rak underläpp och klargul mynning. Foderflikarna är tydligt kortare än kronpipen. Ängskovallens blommor uppvisar stor färgvariation, de är vanligen vitgula men kan vara enfärgat klargula eller vita med röd mynning. Fruktkapseln är tydligt längre än fodret.
Ängskovall förväxlas ibland med skogskovall (M. sylvaticum), men den senare har alltid klargula blommor med kort kronpip, nedböjd underläpp, samt en fruktkapsel som är knappt längre än foderflikarna.

Utbredning. Ängskovall är vanlig i hela landet, den växer i magra skogar och hedar men även på myrmark. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732, arten är dock känd som svensk redan under 1600-talet (Nordstedt 1920).

Övrigt. Linné omtalar i Flora Lapponica (1737) att ängskovall, liksom skogskovall (M. sylvaticum), var en bra betesväxt som gav ett utmärkt smör.

Etymologi. Artnamnet pratense kommer av latinets pratum (äng).

Referenser

"Vid Lycksele kyrka i Umeå lappmark erhålles det, såvidt jag vet, allra förträffligaste smöret, och aldrig har jag förr sett något så intensivt höggult som detta. Därför äro köpmännen i Umeå mera ifriga att erhålla sådant än något annat, emedan det kan säljas till högre pris, äfvensom en bättre vara erhålles, om annat blandas därmed. Då jag på sagda plats frågade efter orsaken, svarades, att det var Kowall (alfa, beta), hvilken växt här förekommer ganska ymnigt, som åstadkom detta. Detta fann jag ock bekräftadt däraf, att de kreaturens betesmarker, som jag såg, voro rikligare täckta af denna växt, än jag någonsin förut hade skådat."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)