|
Beskrivning. Natt och dag eller lundkovall är en
ettårig ört som är lätt att känna igen på
sina gula blommor och blåvioletta stödblad. Stjälkarna
är upprätta, har motsatta blad och blir vanligen ett par decimeter höga. Bladen
är långsmala och något håriga.
Natt och dag blommar vanligen i juni-juli, blommorna sitter i bladvecken och är
ensidigt vända. Stödbladen är vanligen blåvioletta men kan ibland vara blekt gulvita eller
gröna. Fodret är ullhårigt och kronan är klargul
med rödaktig kronpip.
I Sverige finns ytterligare fyra arter av
kovaller (Melampyrum),
skogskovall (M. sylvaticum) och
ängskovall (M. pratense) har också
gula blommor som sitter i bladvecken men ingen av dem har färgade
stödblad. De två arterna korskovall
(M. cristatum) och pukvete (M. arvense)
har röda stödblad och mer eller mindre rödaktiga blommor
som sitter samlade i ax.
Utbredning. Natt och dag är ganska vanlig i Uppland och
Södermanland men förekommer sällsynt även i andra landskap
i södra och mellersta Sverige. Den växer i glesa skogar, lundar och
skogsbryn.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet nemorosum kommer av grekiskans nemos
(lund) och betyder 'växer i lundar'. Namnet natt och dag användes redan under
1500-talet och syftar på de ljusa blommorna med de mörka
stödbladen (Odhner 1963). Det svenska namnet används ibland i Mellansverige
på arten
styvmorsviol (Viola tricolor).
|
Familj: Scrophulariaceae
Släkte: Melampyrum
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"'Svenske soldaten' i gulblå rotar
blickar mot kusten, där faran hotar.
Purpurnävans
ymniga vävar
blomma av markens trogna blod
Land där luften beständigt bävar,
land för smekning och hårda nävar,
tvaget ur havets mäktiga käril,
bygd för män och svärmare god!
Strand som hyser på klippiga ängar
vass för
sävsångarns veka strängar,
kärleksört
för Apollos fjäril,
kraftig sälting
för nötens våmmar!
Salt är din havsvind, söt är din skogsvind,
söt av skogslind,
Roslagssommar!"
Ur Roslagen av Erik Axel Karlfeldt (Flora och Bellona, Wahlström och Widstrand 1918)
|