Saxifraga L.

Bräckor

Beskrivning. Ett- eller fleråriga örter. Stjälk upprätt eller nedliggande, bladlös eller med strödda, sällan motsatta blad, ofta med basal bladrosett. Blad tandade, sågade eller fingrade. Blommor ensamma, få eller många i glesa eller täta klasar. Foderblad fem. Kronblad fem, vita, gula eller purpurröda. Ståndare tio. Stift två. Frukt en tvårummig kapsel. Frön talrika, små.
Kromosomtal varierande.

Etymologi. Släktnamnet Saxifraga kommer av latinets saxum (sten) och frangere (bryta, bräcka). Namnet syftar på att extrakt av bräckor ansågs kunna bota njursten.

Släktet har omkring 300 arter som huvudsakligen förekommer på Norra halvklotet. I Sverige förekommer 15 arter, de mest kända är kanske mandelblomma (S. granulata) och fjällbrud (S. cotyledon). Nästan alla arterna är vitblommiga, utom purpurbräcka (S. oppositifolia) som har rödlila blommor, och arterna gullbräcka (S. aizoides) och myrbräcka (S. hirculus) som båda har gula blommor.
Ett stort antal bräckor odlas som stenpartiväxter, till exempel skuggbräcka (S. umbrosa), prickbräcka (S. rotundifolia), barrbräcka (S. juniperifolia) och hybriden rosenbräcka (S. x arendsii). Krukväxten 'Arons skägg' (S. stolonifera) tillhör också detta släkte.

Familj: Saxifragaceae

Arter:
fjällbrud (S. cotyledon)
fjällbräcka (S. nivalis)
groddbräcka (S. foliolosa)
grusbräcka (S. tridactylites)
gullbräcka (S. aizoides)
hällebräcka (S. osloënsis)
klippbräcka (S. adscendens)
knoppbräcka (S. cernua)
mandelblomma (S. granulata)
myrbräcka (S. hirculus)
purpurbräcka (S. oppositifolia)
snöbräcka (S. rivularis)
spädbräcka (S. tenuis)
stjärnbräcka (S. stellaris)
tuvbräcka (S. cespitosa)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/saxifraga/saxif/welcome.html
Senaste uppdatering: 1 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg