Grusbräcka

Saxifraga tridactylites L.

Trefingersildre Trekløft-Stenbræk Mäkirikko Rue-leaved Saxifrage Dreifinger-Steinbrech

Grusbräcka Beskrivning. Grusbräcka är en lågväxt, ettårig ört som kan bli drygt en decimeter hög. Stjälken är tunn, ofta grenig, körtelhårig, och har strödda, vanligen treflikiga blad. Karaktäristiskt är att bladen och stjälken ofta är rödaktiga. Basalbladen är hela och vissnar bort tidigt. Grusbräcka blommar i maj-juni, blommorna är små med vita, hela eller mycket grunt urnupna kronblad som är ungefär dubbelt så långa som foderbladen. Fruktkapseln är rund, kortare än sitt skaft, och fröna har både små och stora papiller.
Grusbräcka Grusbräcka liknar den nordliga arten klippbräcka (S. adscendens), men den senare är tvåårig, till alla delar grövre och större, med en välutvecklad kraftig bladrosett med fem- till sjuflikiga blad och blommor med längre, tydligt urnupna kronblad, samt frön med bara små papiller. Arten hällebräcka (S. osloënsis) är också mycket lik grusbräcka men är vanligen tvåårig med en bladrosett av tre- till femflikade blad, och har längre kronblad samt avlång fruktkapsel.

Grusbräcka Utbredning. Grusbräcka har en sydlig utbredning, till skillnad från de flesta andra arterna i släktet, och förekommer från Skåne till Gästrikland, men med stora utbredningsluckor. Den är ganska vanlig på kalkberg och annan torr kalkrik mark.

Grusbräcka Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920). Arten beskrevs av Carl von Linné och hans typexemplar, som förvaras på Naturhistoriska riksmuseet, kan ses i artens bildgalleri.

Etymologi. Artnamnet tridactylites kommer av latinets tri- (tre) och grekiskans daktylos (finger), namnet betyder trefingrad och syftar på bladformen.

Familj: Saxifragaceae
Släkte: Saxifraga

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Slägtet Saxifraga har icke många tu- eller ettåriga arter, men Grusbräckan är en bland dem. Denna lilla täcka Bräcka bosätter sig gerna der endast ett helt tunnt mullager eller mossa betäcker den hårda klippan. Der sällskapar den icke sällan med Vårälsklingen (Draba verna), stundom blommande nästan lika tidigt som denna."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/saxifraga/saxif/saxitri.html
Senaste uppdatering: 10 november 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg